I morgon är det dags för besiktning igen.
Nej - inte Pärlan. Hon måste in på verkstad först.
Nu är det mej det gäller.
40-årskontroll.
Två timmar står det att det ska ta.
Bilen tog tjugo minuter.
Måste vara en grundlig undersökning, för så stor är jag inte...
Så i kväll gäller Doctor's Order:

Ingen mat efter kl. 20.00 (får bli en tidig kvällsmacka ikväll)
Ingen dryck efter kl 24.00 (ja, vad fasen det är ju faktiskt måndag...)
Ingen fysisk ansträngning på hela kvällen (Now, you're talking!! Hörde ni det, barn?)

Hoppas jag blir godkänd, bara.

Så det inte blir som för Sonen, som underkändes på fyraårskollen...
Detta hände sig för ett antal år sedan (han är 13 nu).
Även den gången tog det två timmar, fast sonen var less efter tio minuter.
Allt tack vare den vimsiga, överakademiska fullständigt opedagogiska sköterskan Syster Tant 
(läs inlägget Apropå Nyfödingar, för en tydligare bild av henne...)
Hon letade försvunna formulär och journaler och diverse utrustning till hörtest och syntest.
Tiden gick och fyraåringens tålamod avtog i samma takt.
Bollar skulle plockas i en plåtburk i takt med ljudsignaler, men det blev så många avbrott och omtagningar att sonen till slut plockade lite som han ville, ljudsignaler eller ej.
När han ombads rita en gubbe på ett papper ritade han bara ilsket kladd.
Han är i själva verket väldigt duktig på att teckna, och var det faktiskt redan då.
Men det tog för lång tid, han ville gå hem.

Så till slut gav Syster Tant upp.
-Tyvärr, men jag kan faktiskt inte godkänna honom.
Jag, en smula förvånad, lite full i skratt och ganska nyfiken:
-Nähä..?? Och hur blir det då, då?? Får han inte vara fyra år längre, eller?
-Jo, men det blir ombesiktning...
En vecka senare fick gossen en ny tid. Men då fick Pappa följa med honom.
Och tänka sig, då blev han godkänd!

Återstår att se hur det går för mej.
Med lite tur skriver dom ner åldern till 39 igen...
Håll tummarna!

Aaaaaah!!
Äntligen är klockan halv sju, det är Måndag och ännu en härlig arbetsvecka fylld av spännande intellektuella utmaningar ligger framför mig, som ett frestande smörgåsbord!
Jag spritter ur sängen med ett leende på läpparna och ställer i ordning en näringsrik frukost åt min kära familj, innan jag väcker dem med ömma ord och en fjäderlätt kyss på kinden.

För visst är det precis som min chef brukar säga:

Hårt arbete befrämjar hälsa och välstånd,
samt förhindrar många tillfällen till synd.

Han fångar orden så bra, tycker jag.

God morgon!! 

...sover dottern i hans säng!
Bredvid mej.
Hon har lovat dyrt och heligt att varken snarka, fisa eller sparkas.
Nåja. I så fall.
Mysgumma!
Sov Gott, allihop!

Julstöksinspirationen har inte riktigt velat infinna sig, men nu är det i allafall gjort!
Har bytt gardiner i köket, bytt tyg på kökssoffan och lagt ny duk på bordet.
Ställt fram ljusstakarna och hängt upp två nyinköpta jättepappersstjärnor.
Det blev riktigt fint!
Mysigt!
Utomhus har det kommit ljusslinga i adventsgranen, lysande julkrans på garagefönstret
och lysande grangirlang runt broräcket.
Nu får det räcka för idag.
Är rätt sparsam med tomtar och övriga ingredienser,
dom få som ska fram får vänta i sina lådor till en annan dag.
Men julälgen som jag har fått av Ullet har i allafall fått röd rosett!

Nu har ron lagt sig och maken har åkt iväg på ost-kurs till Kalmar.
Första ljuset brinner i adventsstaken och barnen tindrar förväntansfullt med ögonen.
Har lovat dom lite go'fika.
Räkmackor med ägg.
Inte så juligt kanske, men gott.
Men om jag pudrar över lite kanel, kanske? Och strör på några russin?
Vad gör man inte för lite julstämning...

Ha en riktigt mysig kväll, allihop!

Trängdes på stan i några timmar idag.
Lönehelg och adventstid.
Kassaköer långa som fjolårsvintern.


Kom inte hem med särkilt mycket, men i alla fall något:

* Årets glögg, -09 med smak av clementin.

* En ny parfym!!!!! Till mej själv!!! DKNY Be Delicious. 
   Äntligen en värdig arvtagare till min "gamla" doft Davidoff Coolwater. Som jag har letat!

* En present till en kär kamrat som precis fyllt 50. Dit ska vi nu! 

   Drar ihop sig till ett litet party nu igen, således.
   Trevlig kväll på er alla!

 

Det sket sig både med pressyltan och hackekorven.
Sicken butik till att vara dåligt sorterad på charkuterisidan!
Varken Svinhuvuden eller Krokfjälster hade dom på lager.
Och inte ett Hjärtslag så långt ögat kan nå.
Höll på att få ett själv i butiken av ren ilska.
Nåväl.
Jag får väl hitta på nåt annat på lördag då.
Lika kul blir det ju inte förstås, men... 


...dotterns stundande gymnasieval kräver uppmärksamhet igen.
I morgon är det Öppet Hus,
så det blir till att åka runt bland 
stadens lärdomsinrättningar.
Vi ska titta på den där Frisören.
Och på Samhällsalternativet.
Kanske hinner vi med lite Julshopping också.
När det nu sket sig med långkoket.

Trevlig Helg på er!!!

Anders Bagge är tillbaka!!
Ordningen är återställd och Bagge också.
Fri från svinsjukan och i sprudlande högform!
Jag tycker att Anders Bagge är bäst i hela Idol!!
Hoppas han vinner hela skiten!!

Jag inventerar sista rycket på jobbet.
 Räknar varor i kartonger som står i skrymslen och vrår i förråden.
Dom nedersta hyllorna närmar jag mig alltid med största försiktighet.
Tänk om jag skulle hitta en råtta!!
Det har hänt en gång nämnligen.
För flera år sedan, visserligen, men ibland har jag bra minne.
Egentligen förstår jag det inte alls.
Jag tycker ju om små djur.
Pälsiga små djur i synnerhet.
Men råttor kan jag inte med.
Inte ens möss.
Fast dom är söta på bild.
Levande eller döda spelar  mindre roll.
Hittar jag en död mus klarar jag inte av att gå in i rummet ens.
Det går bara inte.
Spindlar, grodor eller kackerlackor är inga problem.
Ormar är okej.
Men ser jag en mus så får jag panik.

Fast känslorna är säkert ömsesidiga...

Fredag - sista rycket nu, snart är det helg igen!!
På med lite uppstramande ansiktskräm och så ut i verkligheten.
Bilden visar före/efter - Effekten är verkligen fantastisk!

Man har som sagt inte roligare än man gör sej...

God morgon!

...vill jag (och maken, då) bara meddela att han inte alls är gammal,
ifall någon nu skulle ha fått detta om bakfoten 
med tanke på det tidigare inlägget som handlade om sonens första cykel.

Min make är Ung, Snygg och Rik och han hade en alldeles vanlig cykel när han var liten.
Och numera har han en sån här:

Så då vet ni.

Frågor på det?

I helgen ska det rustas för Juletid och Helig Advent.
All koppar ska putsas, liksom matsilvret.
Golven ska såpskuras och kakelugnen vitkalkas.
Och så ska det kokas långkok.
Så i morgon ska det inhandlas:

1 styck  rejält Svinhuvud av yppersta kvalite´
3 kilo kalvbog
7 meter krokfjälster
1/4 oxlever
1 oxlägg
1 kilo kållapp
1 hjärtslag

Detta är visserligen sådant som bör finnas tillgängligt i varje gott hem, men då vi nyligen firat ett flertal födelsedagar i familjen har reserverna dessvärre börjat tryta, varpå jag nödgas uppsöka den lokala närbutiken inför anskaffandet av dessa råvaror.

Det som därefter skall tillredas är följande:

samt:

All inspiration hämtad ur denna eminenta kokbok från 1935:




Då borde jag ha att göra åtminstone på Lördag.

Vad ska ni ha för er?

När sonen skulle lära sig cykla nångång i dagisåldern framförde han vissa önskemål:

- Jag skulle vilja ha en sån där cykel som du hade när du var liten, pappa!
-Ööö, jaha..?
-Jo, en sån där cool med ett stort hjul fram och ett jättelitet bak...

Tänk om vi plötsligt skulle skickas hundra år tillbaks i tiden.
Utan bil, utan tvättmaskin, utan dammsugare.
Utan telefon, utan elektriskt ljus och värme.
Utan TV, och naturligtvis utan internet.
Utan affärernas överdådiga matutbud.
Utan influensavaccin och folktandvård.
Med självhushåll, hemslakt och missväxtår.
Klädtvätt i isvak och skogsarbete i utbyte mot en värmande brasa.
Fotogenljus och hemstickade ullsockar från eget får.
En timmes gångväg till skolan och lika långt hem.
Det vore en överlevnadsövning värd namnet.
Min gissning är att vi skulle ge upp rätt snabbt.
Dom var tuffare förr.
Vad skulle ni sakna mest?

Jag såg (?) inte bara på hockey igår, jag gjorde snus också!
Var på tobakskurs.
Vet inte vad det skulle tjäna till egentligen.
Inte blev jag mer välvilligt inställd till stora tobaksbolaget för det.
Men vi säljer ju trots allt skiten.
Hursomhelst blev vi uppdelade två och två med en ask snus som skulle smaksättas.
Varken jag eller min kompanjon snusar, så det blev att som famla sig fram.
Som två blinda hönor i mörker ungefär.
Lukta på essenser och tillsätta efter bästa oförstånd.
Röra om och lukta igen.

Calvados, kanel, rom och lite kaffe blandade vi i.
Låter gott i allafall, om det inte vore för snuset då.
Kursledaren provsmakade och bedömde.
Vårt var tydligen inte värst men inte heller godast.
"Som det sista ragget innan krogen stänger", löd omdömet.
Vad f-n han nu menade med det.
Så vi gick miste om 1:a priset.
Lika bra det förresten.
För högsta vinsten var - snus!

Det kommer en dag då man inte längre kan ignorera problemet.
När enough is enough.
Stopp i avloppet.
När tandborstvattnet blir stående i tvättstället är det dags att dra på sig gummihandskarna.
Skruva i sär och rensa ur.
Slemmig smörja i en hink.
Urrk!
Jag besparar er fotobevisen, ni får njuta av era egna inre bilder.
It's a dirty job, and Mom's got to do it...

Åååååååå SkellefteAIK, det enda laget vi hejar pååååå....
Och så vidare i all oändlighet.
Eller två timmar åtminstone.
Och det fungerade ju uppenbarligen.
Luleålosers.
4-1 till det Svarta Hotet.
Jippi!!!
Förstod ingenting, som förväntat.
Fast det var varmare än jag hade trott - positivt!!
Annars var det väl mest som Körslaget.
Ena klacken skrek från ena hållet och den andra skrek tillbaka.
Eller sjöng.
Manskör.
Ska jag vara ärlig så satt jag mest i baren.
Men huvudsaken är väl att vi vann.
Jippi!!!
Som sagt.

Ska på hockey ikväll, för andra gången i mitt liv.
Med jobbet, på arbetstid precis som förra gången
För er som eventuellt missat det - sport är inte min grej.
Varken som åskådare eller utövare.
Förstår mig inte på det alls.
Jo, jag vet att pucken ska i mål.
Och?
Va?
Var det nån som sa nåt om pärlor för svin??
Jag kan bara instämma.

I dag är det precis en månad kvar till julafton.
Det är mycket som ska hinnas med innan dess.
För tidsoptimister som jag krävs ett regelverk att följa dag för dag.
För annars sitter jag där den tjugofjärde med kalvsyltan okokt och korven ostoppad.
Tänkte ha en liten julkalender här i bloggen så att ingen halkar efter med förberedelserna.
Lite goda råd i all välmening.

1.Har du inte skjutit julgran än så är det hög tid!
Om du inte kör plastvarianten förstås. (Då är det dags att försöka hitta alla bitarna...)
2.Köpa reservlampor till alla elljusstakar som var trasiga i fjol när du ställde undan dom efter förra julen.
Oftast har dom inte självläkt i förrådet...
3.Börja googla julklapparna redan nu. Tomten gör ett uselt jobb nuförtiden enligt min mening.
4.Och se till att hinna skrynkla russinen till glöggen som enligt traditionen skall intagas den 1:a Advent.
Det är redan på söndag!!
Ingen tid att förlora.

Snälla killar på besiktningen, ska inte säga annat.
Dom höll masken på ett enastående vis.
Ställde inga pinsamma frågor angående  min tillknycklade bakdel (bilens) och muttrade inget ofördelaktigt om det ovårdade yttre (återigen bilens..)
Ignorerade vänligt den blinkande lampan på instrumentpanelen och tröstade mig med att missljudet från underredet (jo, bilens) nog inte berodde på något allvarligt. Nog.
Nåja.
CO-halten var en aning hög visserligen. Men efter varmkörning och nya tester landade den slutligen på en
acceptabel nivå.

En styrled och en stötdämpare behövde dock bytas, upplystes jag om innan jag glatt tackade så mycket för mig och vek i hop kvittolappen i handväskan.
Gick ju bra det här!
Klappar pärlan stolt på ratten. Den är i trä och numera det finaste på hela bilen.
Lovar att belöna den med en tvätt som tack för lång och trogen tjänst.
Så fort jag får tid.
Till sommaren, kanske.
Kommer hem och meddelar glatt maken att pärlan gick igenom.
Det var nåt med nån styrled bara. Och en stötdämpare.
Räcker över kvittolappen så han får läsa själv, och skyndar mig att klä om till jobbet.
Fem minuter till godo, gott om tid.
Hör hur maken harklar sig.
Vänder mig om och ser hur han stryker sig över hakan.
- Läste du besiktningsprotokollet?
Han menar kvittolappen. Och, nä den läste jag inte. Vaddå, den gick ju igenom.
Not.
Styrledseländet och stötdämparskiten måste bytas pronto och ombesiktning måste ske inom en månad.
Annars blir det körförbud lagom till jul.
Står det tydligen på kvittolappen.
Om man orkar läsa.
Suck!

Men man kanske kan önska sig en ny pärla till jul?
Av tomten?
Hohoho...säger maken.

Nu är det dags för Pärlans årliga hälsokontroll.
Ska nog gå bra i år igen..
Hoppas jag.
Såvitt jag vet har inga nya skavanker tillkommit sen sist.
Att påstå att den är i toppskick, är väl kanske att överdriva.
Men om man har en bra CD i stereon och skruvar upp ljudet ordentligt,
så hör man nästan inte alls det där konstiga, skrapande ljudet från bakaxeln.
Och  eftersom jag ska besikta i dagsljus, behövs ju inte helljuset och då blinkar inte heller den där röda varningslampan i instrumentpanelen som den annars alltid gör.
Smart va?
Förresten har jag vant mej vid det där blinkandet, det är nästan som ett litet sällskap i vintermörkret.
Lite plåtskador, både fram och bak till minne av diverse felplacerade stolpar och fordon, men det är ju bara skönhetsfläckar. Sånt som ger karaktär och personlighet.
Pärlan startar snällt i ur och skur och tar mig dit jag vill.
Hittills har den faktiskt klarat alla besiktningar utan bekymmer.
Peppar, peppar...
Wish me luck.

Mamma är lite trött idag, barn.
Men om ni bara gör precis som jag säger ska det nog ordna sej.
Två alvedon och ett glas vatten, tack.
Och en kopp te och en äggmacka skulle sitta fint.
Fårskinnstofflorna och en filt över axlarna.
Snabba på lite, är ni snälla!
Hallå? Hallå? HALLÅ!!?
Var är alla ungar när man behöver dom?
Suck.
Jag får väl fixa det själv då. Som vanligt.

I dag talar vi med små bokstäver.
Långsamma rörelser och ingen onödig ansträngning.
I dag blir det inte många knop.
I går var det skratt och dans och klackarna i taket.
Glada människor jag aldrig sett förut och några kära återseenden.
God mat i mysig lokal i La Stada.
Festföremålet är en sån där vän som man inte blir av med. Vi har tagit oss igenom såväl grundskolan som gymnasieåren tillsammans, rest, festat och delar upplevelser som vi tänker tillbaka på med skräckblandad förtjusning. En energisk, fantastisk kvinna som jag är glad över att ha i mitt liv.
Kram Kicki!

Blir nog pizza till middag ikväll.
Hämtvarianten.
Om nån orkar hämta...

På bilden ser ni Skellefteåspecialiten Carlskrove, dvs ett skrovmål bestående av hamburgare och pommesfrites inbakade i en pizza...
En sån blir det inte!!

Nu drar jag på Party! Igen. Det är inte klokt med alla fester nuförtiden.
Man kan tro att alla fyller år i år...
Ha en kul kväll!
Det ska jag ha!

I kväll är jag sugen på:

med

  -sås

och hemlagat

                                                                                

Och ett glas gott Amaronevin...eller två.
Det är väl inte för mycket begärt?

Mindre kalorier visserligen, men ändå...
...men ren njutning kommer i en liten ask!
"Life is like a box of chocolate "- för att citera Forrest Gump.


Men det finns en hotbild!!
En pralin ska bort!
 Gå in HÄR och rösta så att din favorit får vara kvar!
Och har du ingen egen favorit, kan du rösta på min - Höstnougat!
Smakar kaffe, inte alls höst.
Mmmmm....

Jag fick denna historia på mail från min kompis Cathrin
En sedelärande anekdot om den hårda tillvaron i Norr:

Björn från Puoltikasvaara i Gällivare kommun var på väg att gå och lägga sig när hans fru sa att
han hade glömt att släcka ljuset i garaget.
 
Garaget låg i anslutning till huset och Björn hade precis öppnat bakdörren
för att gå och släcka när han upptäckte att där var folk i garaget som höll
på att plocka till sig av hans grejor.
 
 Han ringde polisen och frågade om dom kunde skicka en polisbil. Polisen
 svarade att alla bilarna var upptagna och rådde honom till att låsa alla
 dörrar så skulle de skicka en bil så fort det blev någon ledig.

- OK, sa Björn, la på telefonen och räknade till trettio.
Sen ringde han polisen igen.
 
- Hej, jag ringde nyss om att jag hade tjuvar i mitt garage.
Ni behöver inte komma för jag har skjutit dom.
Sen la han på.
 
 Inom några minuter var sex polisbilar, en helikopter, en brandbil och två
 ambulanser på plats. Dom tog tjuvarna på bar gärning.

En av poliserna gick bort till Björn och sa:
- Jag tyckte du sa att du hade skjutit dom...? 

Björn sa: "- och jag tyckte du sa att du inte hade några lediga bilar" ... 
 
Listigt, eller hur...?

Såna här dystra, regniga sketna novemberdagar är det ingen skrattfest att vara människa.
Grått och vått och mörker och dimma.
Det blåser vresig motvind åt vilket håll man än ska.
Oftast ska man på hundpromenad.
Det tar aldrig så lång tid för vovvarna att tömma tarmen som när det regnar kallt grus och blåser småspik.
Alla morgonens ansträngningar att försköna mitt yttre rinner bokstavligen bort på en lunchrast.
Blöta hundar med blöta, sandiga tassar som gör den fläckiga korkmattan ännu fläckigare.
Och det som inte hamnar på golvet yr runt på väggar och möbler i en våt kaskad när dom grundligt ruskar av pälsen innanför ytterdörren.
Mmmm, doften av blöt hund...!!

Det är såna här stunder man uppskattar det fina med katt.
En katt bryr sig inte om dåligt väder.
Hon rullar ihop sig på ett varmt och mjukt ställe, och sover bort eländet.
Hon kan ligga hur länge som helst utan problem.
Stiger möjligen upp och äter lite, om det är serverat.
Går på lådan, kanske och lägger sig några timmar till på andra örat.
Lillkisse har inga skyldigheter, bara rättigheter.
Mat, värme och sällskap när hon vill.
Uteliv, äventyr och jakt när hon känner för det.
Är vädret uselt stannar hon inne.
Livet serverat på en sidenkudde.

Efter en hel dags slöande på nämnda kudde är livsandarna dock en smula uttråkade.
Lillkisse kräver lite action på kvällskvisten.
Några rivstarter på hallmattan framför nosen på Storstövis är allt som krävs för att få honom med på noterna.
Ritualen är väl inarbetad och följer alltid samma mönster.
Matchen äger rum på Bråkmattan.

Motståndarna är jämbördiga trots storleksskillnaden. Tro inget annat.
De ligger sida vid sida och startsignalen är en knuff med tassen.
Knuffarna blir hårdare och hårdare och jamandet och gläfsen högre och högre.
Lillkisses huvud är helt inne i Stövargapet och Lillkisse svarar med att greppa med tassarna runt nosen.
Kullerbyttor och dödsrullningar avlöser varandra.
En strid på Liv och Död. Fast på skoj.
Efteråt pustar de ut sida vid sida och Lillkisse slickar Storstövis öron som tack för matchen.


Gammelmixen betraktar fånerierna med upphöjt lugn, nöjd över att slippa bry sig.
Det är hans rättighet.



Och ute regnar det fortfarande...

Som ni märkt har det funderats en hel del på framtiden och karriärval här i huset den senaste tiden.
Vad man ska bli när man blir stor.
Undrar hur många som i vuxen ålder verkligen arbetar med det yrke de drömde om som barn.
Klassikerna: Polis, Brandman, Pilot och Lokförare.
 Superhjälte. Sjuksköterska, Sångerska, Fotomodell.
Hur många drömde om att sitta i kassan på Konsum eller jobba nattskift på långvården?
Drömmar förändras genom åren, växer och besannas eller går i kras och formas om.
I dessa tider drömmer många om att få ett jobb överhuvudtaget.
Andra, som Christer Fuglesang, blir verkligen astronauter.
Dom må vara få, men dom finns.

Maken hävdar med glimten i ögat, att han kunnat bli i stort sett vad som helst bara han fått börja i tid.
I honom har världen gått miste om allt från en storartad operatenor till en gudabenådad talangscout som skulle ha fått Bert Karlsson att blekna vid jämförelse.
Dottern var i sju-åttaårsåldern fast besluten att bli Delfinskötare.
Nåja, någon ska ju vara det också.

Sonen inspirerades i samma ålder till att vilja bli Skelettskötare, sedan han följt en släkting som är sjukgymnast till jobbet och imponerats av skelettet på hans arbetsrum.
Några år senare var siktet istället inställt på att bli en framgångsrik Brudmagnet.
 Arbetstillfällena i denna forfarande rätt okända yrkeskategori vet jag inte mycket om.
Inte heller hur det står till med lönen.

 Men huvudsaken är ju att man trivs.

Publicerat den 12 oktober, 2008 kl. 10:08 under Fjortisar, Norra Sverige av Marie


Studievägledning från Tjuvlyssnat.se

Publicerat den 29 februari, 2008 kl. 08:56 under Norra Sverige av Petter


"Efter plugget, det löser sig nog..."
En värld full av möjligheter!

Jag hör vad ni säger.

Tjejen ska göra som hon vill.

Valet är hennes, för det är hennes framtid det gäller.

Vår föräldrauppgift är att stötta och supporta.


Självklart.

Men - jag tycker att man måste upplysa henne om alternativen.

Ta reda på så mycket man kan och tillsammans med henne.

Väga fördelar mot nackdelar och möjligheter mot begränsningar.

Och även om man inte kan veta vad framtiden erbjuder

kanske man bör fundera över hur man vill att den ska bli.

Men valet är hennes.
Det har ni alldeles rätt i.

Snart stundar gymnasieval för femtonåringen i vår familj.
Lillstrumpa ska ut i världen.
Nåja, så långt släpper vi henne inte än, till hennes stora förtret.
Hon försäkrar att hon skulle klara sig utmärkt själv med eget hushålle.
Lite som Lotta på Bråkmakargatan...fast tio år äldre.
Kommer inte på tal, säger Far och Mor (som ingenting begriper)
Hon får välja bland det studieutbud som finns på bussavstånd.
Det är tillräckligt svårt det.

Man vill ju så gärna att det ska bli rätt.
Att världen ska ligga öppen framför henne, full av möjligheter, den dagen hon stolt kan vifta med den vita mössan mot skyn och jublande skrika ut hur bra hon är!
För hon är bra. Och för mej är hon förstås bäst.
Så jag tjatar om en BRED utbildning och en STADIG grund för fortsatta högskolestudier.
Och dottern lyssnar visserligen, men hon hör istället SEG och TRÅKIG och tycker att huvudsaken med gymnasiet är att man går något som man tycker är kul.
Tja..? Kanske har hon rätt?
Jag skulle önska att hon satsade på grunden (ex. samhälls) nu
och tog det roliga (frisörutbildning!!!) sen men problemet för henne är att då är hon ju GAMMAL!
18 år, är åldern vi talar om här...


Det är inte lätt hursomhelst.
Och visste går det att ångra ett val.
Men helst ska det väl bli så rätt som möjligt redan från början.
I kväll ska vi föräldrar på information.
Lillstrumpa får stanna hemma och sköta hushållet.

Awarden skulle ju skickas vidare också naturligtvis!

Mina tre kandidater måste givetvis också dela med sej till ytterligare tre osv. som ett evigt, kärleksfullt kedjebrev ungefär!
Och berätta tio sanningar om sig själva, icke att förglömma!

Så, mina Awards går till dessa tre:

Osloskånskan ,Surmorsan och Fashionhaggan!

Ett välförtjänt Grattis till Er!!

Varsågoda!

Skåden vår stolta staty på Möjligheternas Torg i Skellefteå stad.

Inspierande, eller hur Ellis?

...och alla andra eventuellt intresserade!

Jag lyckades missa att villkoret för min fina Award är att jag bjuder omvärlden på tio sanningar om mej själv.
Så, håll till godo:

1) Gick Samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet, dålig i matte men bra på språk.

2) Har tågluffat europa runt två gånger i början på 90-talet. Otroligt roligt, men numera föredrar jag bekvämare boende... Reser gör jag däremot hellre än gärna och så ofta jag har råd!

3) Var på filmfestivalen i Cannes 2003! Vann en resa genom jobbet. Fantastisk lyx, glamour och ett kärt minne för livet!

4) Är utbildad tandsköterska, och jobbade som det mellan -90 och -95 ungefär. Slutade pga av att jag tröttnade på dom ständiga kortvikariaten, inte pga arbetet som sådant. Även om tandläkare visserligen i många fall är en sort för sig...

5) Drömde en period om att ha ett kafe'. Men det blev inte så.

6) Tycker inte om att prata i telefon. Ringer sällan och aldrig mina vänner, men jag tycker om dom ändå! Och dom står ut med mig trots allt.

7) Har alltid älskat att skriva. Gick en skrivarkurs för några år sedan - jättekul! Har minst två oskrivna bestsellers i huvudet men det verkar smått omöjligt att få ner det på pränt, dessvärre.
Men plötsligt kanske det händer...

8) Förstår mig inte det minsta på sport. Varken tittar eller utövar. OS, VM och allt vad det heter passerar mig fullständigt obemärkt. Fullständigt ointresserad.

9) Om jag fick välja en talang skulle jag gärna vilja kunna sjunga. Det kan jag INTE!

10) Hur jag än försöker så blir jag aldrig bra på bild! Det är den bistra sanningen, jag måste upplevas LIVE...

Oj, det gick lättare än jag trodde att babbla på om mig själv!
Men tio sanningar var det.
And nothing but the truth, so help me God...

Den snälla rara Nanna  har förärat mig en Blogaward!!
Mottages givetvis med djupaste tacksamhet och en klädsam rodnad över kindbenen.
Tusen tack snälla du!

Så här fin är den!!
Nu återstår bara att "få fast den" på bloggens förstasida så där snyggt i ena marginalen, till evig beskådan...
På stora Partyt i lördags fick jag en present av omtänksamma släktingar tänkt att avhjälpa min tekniknoja.



Återstår att se om det står något matnyttigt i ämnet Bloggsvårigheter.
Annars kanske man kan ringa Kjell?
Eller Kjell - om du läser det här, kan du väl bara komma hit och fixa till skiten?
Snälla?
Jag lovar att bjuda på kaffe!

Koppla av i soffan med en hårdkokt actionrulle - en perfekt avslutning på helgen!
Kan det här kanske va nåt?

Har äntligen städat klart, det tog sin tid men det var så värt det!
Lite seg, lite sliten - men Lycklig!
Gårdagens fest blev ingenting mindre än succe'!!
 
Maten, minglet och musiken - allt flöt på perfekt. S
tämningen var högljudd och uppsluppen och alla gäster var på strålande festhumör, precis som det ska vara.
Det är gästerna som gör festen!
Dom är den klart viktigaste ingrediensen!

Fast en god tårta är ju inte heller fy skam...
Tack alla goa vänner för en superkul kväll!
Ni är bäst!

To night's The NIGHT!
I kväll går festen av stapeln.
Tre trallande fyrtioåringar ska fira våra födelsedagar slutgiltigt och gemensamt med en jättefest.
111 stycken blir vi, ett jämnt och bra antal.
Vi har en stol över ifall det skulle släntra in nån hemlös framåt natten.

Trångt blir det men KUL hoppas vi!

Mingelmat, mera mat, efterrätt och nattamat.
Ingen ska behöva gå hungrig från vårat party.
Eller törstig.
Liveband blir det också!!


Skål!

Om man hjälps åt med städningen, går det snabbare!

Inte för att JAG är orolig.
Nähädå inte det minsta, men det kan ju ändå vara på sin plats med en liten VARNING en dag som den här...
Det är ju ändå FREDAG DEN TRETTONDE och man vet ju aldrig vad ödet har i beredskap åt en.
Varför riskerna skulle vara större idag än andra dagar vet jag inte riktigt, men vem är jag att ifrågasätta denna vidskepliga tradition som går tillbaka ända till 1300-talet eller kanske ännu tidigare?
Så se er noga för innan ni tar steget över tröskeln från hemmets trygga vrå.
Fast å andra sida sägs det att dom flesta olyckorna sker i hemmet...

God morgon!!

Snälla Egoinas Mamma erbjöd sin hjälp när jag klagade lite över mina datatekniska tillkortakommanden.
Dom är många, så i stället för att ta upp plats i din kommentarruta Em, så tar jag dom här.

För det första: Måste det vara så förbaskat krångligt att få till en sån där liten logga med Bloggtoppen, Bloggportalen och allt vad det heter!? Jag har anmält mej, fixat koder o lösenord och allt sånt, så det är inte där det sitter. Men dom här mallarna som ska kopieras till ett specifikt ställe som man ska hitta i ett virrvarr av obegriplig text - Det fixar jag inte ens med dotterns hjälp!

Kanske är det så att det är särskilt krångligt om man har Blogg.se, jag vet inte.
 Men det vore en liten tröst.


Sedan vore det kul att fixa till kategorier, istället för att bara låta allt hamna under Allmänt, som nu är fallet. Borde gå, men jag kan inte. Och om jag nu skulle lära mig, kan man ändra kategori för gamla inlägg också, eller måste man göra det innan dom publiceras?

Sökord, som jag ser att många av er har, verkar vara en bra grej. Jag inbillar mig att det fungerar som så att man söker ett ord på internet och så poppar bl. a min/din blogg upp där det där ordet har använts.
Bra - men hur?

Ord jag inte förstår: Ping, URL, Taggar.

Ni ser.
Hopplöst fall - Doktorn grät...

Permafrost.
Glömde att sticka i kupe'värmaren igår.
As usual.
Alla fyra bildörrarna fastfrusna.
Fick bryta mej in med en kofot, för att få tag på isskrapan så jag kunde börja bearbeta ispansaret som ligger som en stenhård glasyr över hela härligheten.
Två minuters marginal att hinna till jobbet i tid.
Borde gå.
Moahahaha skrattade dåren...
Skrap, skrap, skrap, skrap, skrap...
Fingrarna röda, stelfrusna, värkande och svullna.
Ajajaj.
Tog inga vantar, jag skulle ju bara tvär-
Maken backar ut ur garaget, och undrar sarkastiskt varför jag inte använder mitt.
Fnyser, och skrapar vidare.
Två minuter försenad.
Garage! Det tar ju en massa onödig tid!
Hur ska jag hinna med att backa ut en bil på morgonen, när tidsschemat är pressat nog som det är?
Dream on.
Skrap, skrap, skrap, skrap....

 Svar till mysiga hemmakvällar!

Tja, försöka duger...

Kul att ni vill vara med på mitt lilla påhitt!
En oguidad upptäcksfärd.
Spännande att dyka ner lite djupare!
Kände dock att det fick räcka att dyka i tio bloggar i taget.
Det är ju tyvärr lite tidsödande detta nöje...
Nästa gång kör vi ett annat gäng.
Här hos mej eller hos någon annan, det är fritt fram att knycka ide'n!!

Men det var det där med Priset.
Har man en tävling måste man ha ett Pris.
Väl?

Så jag har funderat lite och kommit fram till att:

Vinnaren får: 1 styck Blogaward av finaste kvalisort
                                   samt
             En styck Cyberlunchdejt med mej på valfritt ställe!!!

Där fick ni allt nåt att kämpa för, eller hur..?

 
En liten morot...
(Själva lunchen blir förstås betydligt lyxigare än så...!)

Ta chansen, hitta DIN Bloggfavorit!

Lycka till & mycket nöje!!

Svaret på första frågan hittar du hos kluriga, konstnärliga Gun! 
Visste ni att Gun en gång jobbat för en 92-årig chef och blivit nypt i baken?
1) Vad var det för jobb, tro?

Fråga två finns hos Egoinas Mamma!
2)Hur gammal var Egoinas mamma när hon blev myndig?

(Betänk att hon är speciell, och inte riktigt som alla andra..)
Plus i kanten om ni kan gissa namnet på Egoinas mammas dotter...

För att hitta svar på fråga nummer tre, får ni kila in till Surmorsan!
Det är inte så farligt som det låter...
3) Frågan är helt enkelt: Nämn tre egenskaper som Surmorsan inte söker hos en man!

En liten ledtråd...

Ullet är nästa anhalt!
Fråga nummer fyra lyder som följer:
4) Hon är inte bara smart och fantastisk - hon är mamma också!
 Frågan är till hur många (om man bortser från maken...) Och vad kallas dom på bloggen?


Barbro Binda, norrlänning såsom både jag själv och nyss nämnda Ullet.
En fåordig dam som helst uttrycker galenskapen i bild.
Och vilka bilder sen...
5) Frågan är: Hur tänkte hon här? Och när?

Ledtråd: Om hon hade blivit gravid den dagen, hade det strax varit dax...


Av någon anledning verkar det vara flest kvinnor som bloggar.
Eller så har jag bara inte hittat dom än?
Här är en som jag har hittat!

Nämligen Globetrottern Peter, som fyller sin blogg med inspirerande bilder och lärorika anektdoter från jordens alla hörn. Där vi hittar fråga nummer
5) Nämn ett land i Europa som Peter inte har varit i. Än.


Puh! Det blir ett saftigt inlägg det här, men jag hoppas att ni orkar med några till!

Som till exempel Osloskånskan, som skriver underhållande om sitt liv i norsk exil.
6) Frågan är hur denna husliga kvinna gör för att hålla köksgolvet så blankt?

Sen har vi Nanna, som pratar radio och gillar Johnny.
7)Vad är det mer hon gillar? På måndagkvällar, vanligtvis om jag har förstått det rätt.

Anne är en rätt ny bekantskap men en trevlig sådan! Kul tjej med huvudet på skaft och hjärtat på rätt ställe.
8) Men varför fick egentligen hon såna kliande utslag på smalbenen?

Fashionhaggan var ute på vift nyligen, på jakt efter nya fynd till garderoben. Fast klok som hon är använder hon allt nyinköpt direkt istället för att låta det tyna bort på galgen.
9) Men vart gick resan den här gången och vad hade Mr N för sig egentligen?


Sist av alla för den här gången tänkte jag klämma in mig själv på ett hörn.
Tyvärr har jag inte lyckats dela in min blogg i såna där smarta kategorier, det hade ju onekligen underlättat letandet lite en sån här gång. Ni får helt enkelt läsa ALLT jag har skrivit, från början till slut...=)
Sista frågan lyder:
10) Vilka är enligt moi världens tre äckligaste jobb?
(Ni behöver gå tillbaka till september)

Sådärja!
Vilken upptäcksfärd!
Bloggarna runt på tio frågor.
Strax midnatt. Dax att sova. Maken sover redan. Högljutt i soffan.
Bäst att jag slänger honom över axeln så han kommer i säng.
Sov gott, alla! Vi hörs i morgon!

Tack för alla snälla kommentarer!
Det kul att blogga, och jag tycker som ni - Kommentarerna är det bästa!

Och visst är det så att det ibland kan vara svårt att hitta Favoriterna.
Det finns ju så många därute!

Så då kom jag på en sak.

Jag tänkte knåpa ihop en liten frågesport här på min sida.

Den kommer att bestå av frågor som berör olika Bloggar som jag tycker är bra.
Man kommer att behöva leta lite bland äldre inlägg för att hitta svaret.
Förhoppningsvis leder detta till att man hittar guldkorn som man annars kanske skulle ha missat.
Kanske någon får en ny favorit.


Kom gärna med tips!

Så - Är det okej med er om jag länkar frågor till era bloggar?

En liiiten överdrift...

Kan inte bestämma mej för vad jag gillar bäst.
Den blåa kurvan som visar antalet besökare eller den röda som visar hur många sidor ni läst.
Det är kul att se att en del av er går tillbaka lite också, till äldre inlägg.
Och ni blir långsamt fler och fler, det är helt otroligt.

Fast kommentarerna är förstås roligast av allt!
Gensvaret och gemenskapen med er alla.
Som ett vänligt eko från cyberrymden.
Eller från Oslo, Umeå, Uppsala, Skåne eller något annat hörn av världen.
Tack!!!

Surströmming är jättegott, men konjaksflamberad rådjursfile' är faktiskt ännu godare...



Och eftersom det är Fars dag, fick Far laga det själv!!
Grattis!

Har hörsammat en angelägen uppmaning från Gun!

Undrar varför det oftast är ungdomar som engagerar sig i såna här frågor?
Som orkar engagera sig och tar steget från ord till handling.
Tur att dom finns!

Mmmm.
Gissa vad vi åt till middag i går?

Med mandelpotatis, ljusugnsbröd, hackad lök, dill, creme fraische och skivade tomater.

Sagolikt!

Öl och snaps för den som gillar det.

(Maken vilar fortfarande..)

Bordsdricka till oss andra.

Rödvin passar tyvärr inte till  Surströmming.

I natt har snön fallit så nu är det alldeles luddigt och vitt ute.
Aldrig ser det så fint och välstädat ut på gården som när det nyss har snöat.

Nu spelar det ingen roll att jag inte brydde mig om att räfsa löv!

Man hittar spännande spår...

...som bör undersökas ordentligt!

Här är dom skyldiga! Cosmo (prickig) och Mix (klok o snäll)

Och så en liten varning:



Ät inte gul snö...

Familjeunderhållning på bekostnad av familjelyckan...

Don't try this at home!

Det har varit en sån där dag i dag.
Det har småjäklats mest hela tiden.
Tekniken har strulat och man har måst göra allt den långsamma vägen.
Och jag vill att saker ska gå fort.
Och så tog tejpen slut.
Och häftklamren.
Irriterande.
Småsaker som tar en massa tid från allt man måste hinna med egentligen.
Skylta upp för Farsdag.
Skylta upp för Julen.
 
Jobbade över en halvtimme för att hinna bli klar.

Ställer om mentalt i bilen på väg hem.
Beredd på matlagning, disk, stök och hundhår.
Allmänt vardagskaos.

Men.
I hallen är skorna bortställda. Hundarna är utfodrade och golvet dammsuget.
Bordet är dukat och middagen puttrar på spisen.
Pepparbiff och hemfriterade pommesfrites.
Sallad och en god sås.
Amaronevin.

Det är så man kan bli religiös.
Eller åtminstone glad.
Och mätt.

Och nästan lite nykär.

Puh!
Hemma igen efter Lycksele-resan.

I morse var det glatt vill jag lova.
Underkylt regn och snorhala vägar.
Som att köra på kalvtarmar som en kvinna så målande beskrev det.
Trots sprillans nya dubbdäck av högsta kvalitet.
Aldrig över 60 dom tio första milen.
Dom återstående sju gick lite bättre.
Då blev det åtminstone snöföre.
Två och en halv timme tog det.

Vi kom inte bara fram helskinnade, utan även i tid.
En hel kvart. Minns inte när jag hade sån marginal senast.

Säljkurs var temat.
Sälj mer till fler. Kunden i fokus. Servicegrad och räkneexempel.
Hört det hundra gånger, och det tål att upprepas.
I åtta timmar.

Sedan var det dags för hemresa.
Sjutton mil åt det hållet också.
Två och en halv timme till.
På kalvtarmar.

Men nu är jag hemma.
Mot alla odds.
Halleluja!

Ska på Tjänsteresa i morgon igen.
Säljkurs i Lycksele.
Sjutton mil enkel väg genom norrländsk glesbygd.

Undrar vad som ligger bakom ortsnamnen, egentligen.
Vem som har hittat på dom.
Hur dom sedan blev kanske berodde på dagsformen, för ibland kan man spåra ren illvilja.

Några norrländska exempel:

Rusksele
Mensträsk
Kalvträsk
Kåtaselet
Släppträsk
Hjoggböle
Kräkångersnoret

Lycksele kom nog till på en bra dag.

Vilka ortsnamn finns det där ni bor?

Jag undrar lite över en sak.

Om en person är överviktig får man ibland höra att detta delvis beror på kraftig och därmed tung benstomme.
Detta sägs då vanligtvis vara genetiskt relaterat.
Något som ligger i släkten.

Kan så vara.

Men om samma person går ner kraftigt i vikt, genom operation eller på annat sätt 
- Krymper benstommen då?



Jag fattar inte riktigt.
Nån som vet?

Det här borde jag ha skrivit för länge sedan.
Närmare bestämt 03.14 eller något sånt.
Jag var ändå vaken.
Fyra koppar kaffe gör så med en människa.
I alla fall med mig. Vet jag nu.
Point taken.
I kväll blir det grönt te´som vanligt.

Nu när jag "kommit ut" som låglöneslav tänkte jag reflektera lite över yrkesstatus.

I forntiden var det akademiska yrken som räknades som fiinare än andra.
Det negs för lärarinnor och bockades för prosten.
Läkaren mötte man med mössan i hand och
Landsfiskalen var granne med Gud.

Utbildning + Pengar = Makt.

Den ekvationen håller än idag.

Men varför har vissa yrken så låg status?
Dom behövs ju faktiskt också.
Vårdpersonal.
Obekväma tider och tunga lyft.
Ansvar och förslitningsskador.
Städpersonal.
Hur skulle det se ut utan dem?

Serviceyrken överhuvudtaget.

Kanske ligger det inte tio år på universitetet bakom,
men livets skola ger väl också poäng?

Även om det inte alltid syns på lönen.

Ska strax iväg på jobb.
I Oljebranschen.
Det låter nåt det.
För tankarna till vita huvuddukar och ökenlandskap.
Lyxbilar och gyllene palats.

Eller?

Spolarvätska och grillkorv.
Lite närmare sanningen.

Födelsedagar, Farsdag och snart är det Jul!!
Stressad?
Förvirrad?
Hav Förtröstan - Här är Goda råd GRATIS!



Attans, lite små i storleken för min trettonåring...

Nåt till Farsdag...

Och nåt gott till buffeen...

Vi ser med fördel kvinnliga sökande.

Erfarenhet av marknadsföring och pappersarbete ett krav.

Fler förslag på Tjuvtittat.se

Ärlighet varar längst!!

Det går en ack så tunn skiljelinje mellan att tro omvärlden om gott och att vara lättlurad.
Gränsdragningen är diffus, inte tal om annat.
Och visst går man på nitar.
Och visst har jag blivit mer skeptisk med åren.
Men grundinställningen ligger ändå hyfsat orubbad.
Att tro människor om gott.
Världen blir lite trevligare om man försöker ha ett öppet sinne.
Att inte döma så hårt redan vid första mötet.
Dom flesta är trots allt som du och jag.




Att det finns ondska behöver vi inte tvivla på.
Nya rubriker varje dag som överträffar gårdagens.
Det finns gott om rötägg.
Men det syns dessvärre inte på ytan.
Tänk om alla bovar hade randiga kläder.
Så enkelt det skulle vara.

Dagens näringsintag har i huvudsak bestått av Smörgåstårta, Marsipantårta och annat Slibb och Slabb.
Kalas och festligheter och gratulationer!
I dag fyller vår enfödde son tretton år och vips är han ingen liten plutt längre.

HURRA! HURRA! HURRA! HURRA!

Tonåring, liksom sin två år äldre syster.
Hjälp!
Ett skrämmande begrepp som det varnats för åtskilligt genom tiderna.
Pubertetsmonster som blir som förbytta.
Vresiga och vrånga.

Skadeglada röster som  förmanat en genom åren om att inte glädjas för mycket åt de små.
-Jo visst, dom är snälla och söta nu, men vänta bara tills dom blir tonåringar, då ska du få se...

Men inte mina gullungar, inte!!
Tonårsmonstret känns än så länge betryggande avlägset.

Peppar, peppar...

Glad och trevlig, för det mesta.
Lite lat ibland, men snäll och omtänksam.
Lång har han blivit men annars är han sig faktiskt rätt lik, tycker jag.

Tar längre tid på sig i badrummet, till femtonåringens stora förtret - det är ju HENNES rum!!
DÄR finns fövisso en anledning till världskrig...