Man borde vatt katt...


Såna här dystra, regniga sketna novemberdagar är det ingen skrattfest att vara människa.
Grått och vått och mörker och dimma.
Det blåser vresig motvind åt vilket håll man än ska.
Oftast ska man på hundpromenad.
Det tar aldrig så lång tid för vovvarna att tömma tarmen som när det regnar kallt grus och blåser småspik.
Alla morgonens ansträngningar att försköna mitt yttre rinner bokstavligen bort på en lunchrast.
Blöta hundar med blöta, sandiga tassar som gör den fläckiga korkmattan ännu fläckigare.
Och det som inte hamnar på golvet yr runt på väggar och möbler i en våt kaskad när dom grundligt ruskar av pälsen innanför ytterdörren.
Mmmm, doften av blöt hund...!!

Det är såna här stunder man uppskattar det fina med katt.
En katt bryr sig inte om dåligt väder.
Hon rullar ihop sig på ett varmt och mjukt ställe, och sover bort eländet.
Hon kan ligga hur länge som helst utan problem.
Stiger möjligen upp och äter lite, om det är serverat.
Går på lådan, kanske och lägger sig några timmar till på andra örat.
Lillkisse har inga skyldigheter, bara rättigheter.
Mat, värme och sällskap när hon vill.
Uteliv, äventyr och jakt när hon känner för det.
Är vädret uselt stannar hon inne.
Livet serverat på en sidenkudde.

Efter en hel dags slöande på nämnda kudde är livsandarna dock en smula uttråkade.
Lillkisse kräver lite action på kvällskvisten.
Några rivstarter på hallmattan framför nosen på Storstövis är allt som krävs för att få honom med på noterna.
Ritualen är väl inarbetad och följer alltid samma mönster.
Matchen äger rum på Bråkmattan.

Motståndarna är jämbördiga trots storleksskillnaden. Tro inget annat.
De ligger sida vid sida och startsignalen är en knuff med tassen.
Knuffarna blir hårdare och hårdare och jamandet och gläfsen högre och högre.
Lillkisses huvud är helt inne i Stövargapet och Lillkisse svarar med att greppa med tassarna runt nosen.
Kullerbyttor och dödsrullningar avlöser varandra.
En strid på Liv och Död. Fast på skoj.
Efteråt pustar de ut sida vid sida och Lillkisse slickar Storstövis öron som tack för matchen.


Gammelmixen betraktar fånerierna med upphöjt lugn, nöjd över att slippa bry sig.
Det är hans rättighet.



Och ute regnar det fortfarande...

Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Em

Ååå, vad mysigt och så fint du beskrev det hela! Visst skiter du långt i korkmattan!! ;)

Postat av: Em

Sv:

Tack för en trevlig kommentar,

sånt värmer en fredag som alla andra dar,

att du rimmar gör det hela mer intressant,

jag gör det inte så ofta, men helt klart ibland.



:D

Postat av: Kerstin

"och vovvarna tar lång tid på sej att tömma tarmen". Hur lätt är det att bajsa i svår motvind??! staaaackars...

Postat av: Kommandoran

Ja, nog måtte man ha varit katt i ett tidigare liv. Och ber till gudarna att man blir en i nästa mä :)

Postat av: Kommandoran

PS! Jag gillar dina slagord "goda råd och bad attitude". Helrätt.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback