Vilken väg ska man ta?


Snart stundar gymnasieval för femtonåringen i vår familj.
Lillstrumpa ska ut i världen.
Nåja, så långt släpper vi henne inte än, till hennes stora förtret.
Hon försäkrar att hon skulle klara sig utmärkt själv med eget hushålle.
Lite som Lotta på Bråkmakargatan...fast tio år äldre.
Kommer inte på tal, säger Far och Mor (som ingenting begriper)
Hon får välja bland det studieutbud som finns på bussavstånd.
Det är tillräckligt svårt det.

Man vill ju så gärna att det ska bli rätt.
Att världen ska ligga öppen framför henne, full av möjligheter, den dagen hon stolt kan vifta med den vita mössan mot skyn och jublande skrika ut hur bra hon är!
För hon är bra. Och för mej är hon förstås bäst.
Så jag tjatar om en BRED utbildning och en STADIG grund för fortsatta högskolestudier.
Och dottern lyssnar visserligen, men hon hör istället SEG och TRÅKIG och tycker att huvudsaken med gymnasiet är att man går något som man tycker är kul.
Tja..? Kanske har hon rätt?
Jag skulle önska att hon satsade på grunden (ex. samhälls) nu
och tog det roliga (frisörutbildning!!!) sen men problemet för henne är att då är hon ju GAMMAL!
18 år, är åldern vi talar om här...


Det är inte lätt hursomhelst.
Och visste går det att ångra ett val.
Men helst ska det väl bli så rätt som möjligt redan från början.
I kväll ska vi föräldrar på information.
Lillstrumpa får stanna hemma och sköta hushållet.

Permalink Allmänt Kommentarer (13) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Em

Postat av: Em

Jag håller faktisk med din dotter. I dagens läge som kan man när som vidareutbilda sig eller ta en kurs hit eller dit. Att förutspå hur arbetsmarknaden är om 3-10 år är jättesvårt. Vet man inte exakt vad man vill så är det bästa att läsa något man tycker är roligt. Dessutom blir vi bäst på det som intresserar oss, inte det som man är mest trygg med. Att plugga något man tycker är kul är aldrig bortkastat, men en tråkig utbildning som det visar sig att man inte får använding för kan man ångra sig för.



Många unga i dag har ångest inför att de skall göra val för resten av sina liv, men det är ju inte för resten av livet, det är för här och nu. Att leva för vad som sker om 5-10 år tycker jag inte är så bra..



Hur livet artar sig vet man aldrig, bäst att njuta på vägen! ;)



Oj! Nu blev jag långrandig..

Postat av: Ulla

Jag kan bli avundsjuk på alla program som ungdomar nuförtiden kan välja på, men samtidigt måste det kännas svårt om man inte vet vad man vill läsa. Sonen visste som tur var vad han ville. Natur/natur. Det är nu när han ska välja till universitetet som han börjar få svårt. Han vet att han vill gå något tekniskt program, men var? Han vill helst komma hemifrån han med. Just nu står valet mellan Umeå, Stockholm eller Lund. Vi får väl se vad det blir

Postat av: Lilla K

vägen framåt ;D

Skojade =)

Postat av: Gun

Jag håller med Em.

Jag tycker nog att om din dotter verkligen vill bli frisör så ska hon bli det. Tänk om ni övertalar henne att välja något annat och hon ångrar sen att hon inte följde sitt hjärta.

Jag har egen erfarenhet av att ha lyssnat för mycket på mina föräldrar och det ledde till att jag inte utbildade mig alls till slut. Man kan ju inte skylla på andra för sina val, men jag tror att om jag gjort som jag ville från början hade jag inte känt mig så uppgiven och trött och bara struntat i allt sen.

Självklart ska man resonera med sina barn, men samtidigt är det ju deras liv och de måste själva bestämma tycker jag.

Postat av: Peterlarson

Min dotter ville helst gå "musikal-linjen" på gymnasiet. Jag är inte helt säker på att det var hennes grej, men jag tänkte att det var viktigt att hon fick göra som hon ville och trivdes och fick lite av varje av alla möjliga lärdomar under vägens gång. Bättre att gå en linje hon trivs med än att hon ledsnar och hoppar av, tänkte jag.



Idag är hon lärare på mellanstadiet och älskar sitt jobb.

Postat av: anne

Vi har faktiskt tänkt att det finns alldeles för mycket trams att välja på, ungdomarna är ju fortfarande i stort behov av baskunskaper. "Det roliga" hinns allt med sedan, lägg tiden på värentligheter så är det gjort.



Trist förälder...

Postat av: Ulrika

Vi har absolut inget emot att hon blir frisör. Säkert ett kreativt och roligt yrke som hon skulle trivas bra med. Men vi skulle vilja att hon läste en bred linje på gymnasiet och sedan gick en frisörlinje efter det, så att hon har grunden kvar om hon någon gång skulle vilja/måsta göra något annat. Livet kan ju som sagt förändras under resans gång. Exempelvis har hon astma, som kan försämras av arbete i den miljön. Sen vill hon helst gå denna utbildning i Umeå då den anses bättre, och då är det inget alternativ att pendla. Och att flytta tio mil bort vid nyss fyllda sexton känns riskfyllt. Det är inte lätt...

Postat av: fashionhaggan

precis som du resonerar, resonerade mina föräldrar, fom fick mig att välja samhäll fast jag själv ville gå beklädnad. Jag stog ut i ett år, sen bytte jag, och än så har jag klarat mig bra, en önksan om att läsa vidare på samhäll har aldrig infunnit sig.

Postat av: Daniel

Man bör lyssna på sig själv (trots goda råd) för de flesta som inte intresserat sej till 100% har inte heller orkar avsluta studierna... och då börjat jobba utan papper ihand.. eller börjat studera på ny vilket återigen drar ut på åren och studieskulderna ökar.

Postat av: Ullet

Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag gått en annan linje än estetisk just av den anledningen att linjen var alldeles för enkelriktad och jag hade haft en annan utgångspunkt i livet.



Hoppas ni tillsammans kan hitta en gyllene medelväg i det hela!

Postat av: Fjortisensmorsa

Håller med Peter, bättre att de går en linje som de tycker är rolig. Då orkar de gå dit och förhoppningsvis får de bättre betyg än på en linje de inte är motiverade att gå. tror att alla linjer ger en grund för högskolan nu. Lycka till!

Postat av: Kommandoran

"Roligt och roligt, gresar ska inte ha roligt" (citat Emil i Lönnebergas pappa),. F´låt, klart det ska vara roligt på gymnasiet. Men vi som kommit upp i åren vet ju att allt inte är roligt, men kanske nödvändigt (och andra trista argument). Bäst är ju om tonåringens impulsiva och sprudlande vilja sammanstrålar till någon del med träiga föräldrars visdom:) Men det blir säkert bra.



Tack för att du hittade till min blogg, alltid roligt med nya besökare som hör av sig!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback