Input, output, feedback...

Hjärnan är en komplicerad historia.
En gråaktig klump med virvlar och krusiduller som är kapabel till det mesta.
Glädje, kärlek, ilska och sunt förnuft.
Teknikintresse och lokalsinne. En del har sångröst - de flesta inte och en del kan måla tavlor.
Ni fattar principen.
En begränsad yta i ledningscentralen står till vars och ens förfogande. En del har tilldelats större yta, andra lite mindre. Innehållet skiftar, beroende på grundutbudet i själva programvaran och på vad var och en väljer att fylla den med.
Det börjar redan vid första andetaget. Intryck tas till vara, bearbetas och lagras. Sen lagras det och lagras det och lagras det genom småbarnsåren och ungdomen och hela vuxenlivet. Mer och mer utrymme tas i anspråk och till slut blir det fullt. Ryms inte mer. Och precis som när inkorgen är full på mobilen måste man radera gammalt för att ge plats åt nytt.
Problemet är att man inte själv väljer vad som ska ge plats för vad. Har man otur kan det bli ett nedköp.
Dagens inköpslista till istället för multiplikationstabellen.
Ibland fastnar det gammalt skräp också, som tar upp onödig plats som skulle behövas till annat. Värdelöst vetande helt utan allmänbildningspoäng.
Registreringsnummer till bilar skrotade för tjugo år sedan. Telefonnummer till klasskamrater på lågstadiet. Och till deras mormödrar. Texten till Finlands nationalsång.
Kunskapens pris är högt och nyckfullt.     
Av estetiska skäl och med tanke på all känslig information hjärnan har tillgång till rekommenderas förvaring i förslutet utrymme, bakom tjockt pannben, oåtkomligt för obehöriga.   
                                                                                                                                                  

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback