nine-eleven

Världen rör sig försiktigt idag, håller andan och smyger med lätta fötter på minerad mark. Ber om att ingen självutnämnd världsledare ska få ett psykbryt och utplåna städer som tilltugg till morgonkaffet. Och att dom folkvalda världsledarna ska få dricka sitt morgonkaffe i fred. Eller shoppa på NK, för den delen.

Osäkerheten inför morgondagen har blivit ett permanent tillstånd, något vi måste lära oss att leva med. Vår jord är en oroshärd. Det smäller till emellanåt, än här än där och numera är det inte "bara" krigshärjade länder på avlägsna platser som drabbas utan även turistmål och lekplatser för välbärgade västerlänningar.
 Mallorca. Bali. London. New York.
Vi vet inte var det smäller nästa gång, bara att det kommer att göra det.
 Heder, hämd, religion eller politik. Storhetsvansinne och ren galenskap. Oavsett anledning blir resultatet detsamma. Död och förstörelse och elände.

Om dom bara kunde hejda sig en stund innan dom låter sig svepas iväg på vågen av maktfullkomlighet. Andas djupt och ställa sig frågan: Vad gott ska komma ur detta??

För svaret är givet. Ingenting.
                                                                            

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback