Nostalgia

Hörde Joe Cocker på radion idag, och flyttades genast tillbaka till tidigt åttiotal. Denna bekymmersfria tid då ens ekonomi mättes i antal bubbegum (Jenka eller Shake, 50 öre stycket.) Då man bara behövde välja mellan två TV-kanaler och telefonen alltid gick att hitta när den ringde eftersom den satt fast i väggen.

Vet inte mycket om Joe och hans vidare karriär, men 1982 sjöng han soundtracket till En officer och en gentleman och alla tjejer ville vara Debra Winger och drömde om att bäras ut från från sjuans klassrum av Richard Gere i vit uniform. Suck... Och Joes hesa, raspiga stämma förstärkte våra pubertala känslor till bristningsgränsen...

Ända tills man offrade en betydande del av bubbelgumskassan till förmån för vinylsingeln "Up where we belong" och därmed drabbades av vetskapen att Joe var en skäggig, vildvuxen man i sextioårsåldern och inte hade den minsta likhet med det filmhjälteideal som vi målat upp i ett romantiskt skimmer. Somliga gör sej bäst på vinyl.
Men låten är fortfarande bra.                           


                                                                        

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback