I en vecka har femtonåringens plattång varit trasig och lika länge har hon levt på randen till sammanbrott.
Tänk dej själv.
Du är femton år. Och du kan inte platta håret.
En ny trotjänare inhandlades på nätet samma kväll som katastrofen var ett faktum, leverans utlovades inom två arbetsdagar. Detta var en onsdag, vilket således innebar att frisyren skulle vara räddad redan fredag morgon eller i vart fall innan helgen.
Så blev det givetvis inte. Inte heller måndagens brevskörd bar med sig någon tröst till trassliga lockar. Femtonåringens obefintliga tålamod började tryta. Svininfluensan, svält och växthuseffekten blir till bleka petitesser i sammanhanget. Hon vill ha platt hår och behöver således en plattång. Som inte kommer.

Samma reaktion ses även hos vuxna människor, företrädesvis äldre medborgare som inte alltför sällan säger sig ha upplevt hur det var Förr i Tiden.
Förr i tiden fick man göra rätt för sig. Man fick vara glad om man fick äta sig mätt emellanåt och inte dog i spanska sjukan. Man fick gå en mil i djupsnö till skolan varje morgon, efter morgonmjölkningen och läraren luggades och slogs med pekpinnen om man inte kunde katekesen utantill.
Att dessa hårt prövade människor gitter uppröras över att morgontidningen är sen, att äggen är tillfälligt slut i affären eller över behöva visa legitimation på posten övergår mitt förstånd. 

Men allt är relativt. Nyss hemkommen från en tripp till Riga kan jag redovisa åtskilliga skillnader att vara tacksam över. Exempelvis: Inget barnbidrag till barn över 1 år. Skolböcker köper man själv. Lunch i skolan - skulle inte tro det. Barnomsorg kostar skjortan, inget som gemene man har råd med.
 Slutsats: Barnafödande är inget man ägnar sig obekymrat åt i Lettland.
 Och en Bad Hair Day är ingen stor grej...