Surprise!
Titta vem som flyttade hem till oss i fredags kväll!
En liten, liten mager tufsig bäbiskisse som Sonen hittade ensam i diket sent på kvällen.
Uppskattningsvis tre veckor gammal och ännu en i mängden av alla de förvildade katter som bor i skogarna häromkring. 
Just den här hade tur, för den fick följa med Sonen hem och flytta in.
I grevens tid, antagligen hade han inte klarat sig ensam där ute särskilt länge till. Utsvulten och med skarpa ryggkotor under den ostyriga pälsen.
Nu är den mätt och belåten, pigg och kelen och spinner som ett tröskverk.
Han vill ligga nära, nära och kryper gärna upp och lägger sig i halsgropen.
Cosmo hälsar nykomlingen välkommen med milda puffar och slickar.
Lillkisse (som kom till huset på precis samma sätt för så där en sju år sedan) är dessvärre inte riktgt lika hjärtlig i mottagandet... Tydligen har hon lyckats förtränga hur det var när hon själv var liten och försvarslös. Men det ordnar sig nog. Hon får lov att vänja sig, för nu är det som det är.
Nya bäbiskissen heter Melker och verkar trivas fint med sin nya tillvaro.
Sonen är lycklig över att ha räddat ett litet liv, samtidigt som han på ett smidigt sätt löste presentproblemet åt storasyster på födelsedagen.
När hon sarkastiskt frågade vad Lillebror köpt åt henne på sextonårsdagen pekade han nöjt på Bäbiskissen Melker.
Och Dottern verkar rätt nöjd med presenten...
