Tack...

...för alla medkännande fina kommentarer med anledning av stackars lilla bäbiskissen.
När hjärtat ömmar för de små och värnlösa är det lätt att ropa hej innan man kommit över bäcken...
Fast trodde man inte att det skulle gå bra, kanske man inte ens skulle våga försöka.
Klart det är ledsamt och sorgligt när det inte blir som man hoppats.
Men tänk så mycket glädje man skulle gå miste om i livet om man bara vågade satsa på säkra kort.
Ibland misslyckas man.
Men oftare än man tror så lyckas man faktiskt.

Sen tror jag att ni har en poäng, Nattis och Janne och Annica.
Kanske var det så att Lillkisse Mios avoga inställning till nytillskottet berodde på att hon kände av att han inte var helt livsduglig.
Djur begriper helt klart mer än man förstår, och Naturen är vis även om den ibland känns onödigt grym...
Kram!

Permalink Allmänt Kommentarer (7) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Ellis

Ja stormissen kanske inteville komma för nära för hon visste att den skulle dö. Och vara ledsen är inte kul...

Postat av: Gun

Ja, djur märker nog sånt, så det stämmer säkert. Synd var det i alla fall.

Postat av: Afrodite

Kram tillbaka! <3

Postat av: Bara Jag

Mycket kloka tankar... Vi skulle gå miste om själva livet om vi enbart satsade på det som är förutsägbart och säkert...



Kram!

Postat av: Svorskan

Så sant! Melker har det säkert jättebra nu. Både människor och djur gör ibland små gästvisiter här hos oss och jag tror det kan bero på att det är VI som skall lära något. Annars kan det verka orättvist att någon får leva så kort tid.

God morgon!

Postat av: Stattinskan

Jag brukar säga till mina barn "Det är bara att blunda och hoppa. Landar gör man alltid, bara lite olika hårt"

Kramar

Postat av: Ama de casa

Visst är det sorgligt, men hur skulle det bli om man aldrig försökte?

Kram!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback