Nyckeln till framgång
Hade ägnat förmiddagen (alltså, den delen av dagen som kommer innan man ätit middag...)
åt att stöka undan julen, när Dottern plötsligt med irriterat tonfall påpekar
att det inte finns någonting i kylskåpet att äta, none whatsoever.
Som föll unga fröken i smaken, vill säga.
Nåväl, jag tog det för vad det var - en allvarlig uppmaning att ta tag i situationen.
Att handla, kort och gott.
Jag siktade på Pärlan.
Nytankad, nyladdad och sugen på äventyr.
Tänkte jag.
Skickade ut maken att kolla läget.
Som kommer in fem minuter senare med snedbruten nyckel.
Tja.
Ingenting förvånar mig längre.
Och någonstans finns det en reservnyckel.
Frågan är bara var.
Så här femton år och två flyttar senare.