Fjäderfän

Jag har en grej mot fåglar.
Näbbar och klor och små svarta ögon.
Det är tvetydigt och komplicerat.
Hatkärlek, liksom.

Jag och en kompis lärde oss hela fågelboken utantill som barn, och mycket sitter kvar än.
Klarar rätt många läten också.
Tycker om att höra dom i skogen och se dom på håll.
Men jag vill ha dom på avstånd.
En bra bit helst.
                                               djur/faglar/Vogel09.gif
För mycket länge sen var vi i Köpenhamn med en kompis vars man är ornitolog.
Jag hukade som vanligt när duvorna kom flygande över torget.
Han skrattade och försäkrade att dom aldrig flyger på någon.
Ha!
Han hinner inte mer än att uttala detta lögnaktiga påstående,
så blir jag påflugen av en jätteduva rakt i magen!!!
Jag skrek i panik och dom andra skrattade rått och skamlöst.

Tänk om den hade flugit på mig rakt i ögat.
Då hade jag ju blivit blind.

Då hade dom allt fått se!!

Permalink Allmänt Kommentarer (10) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Krakelsprakel

Halloj.

Om en duva hade flugit på mig, skulle jag nog skratta ihjäl mig.

Tycker fåglar är så tryggt skitsmå. Jag vet liksom om att om jag trampar på dem som kommer de att dö... (Sen hur jag skulle lyckas med själva trampet är en annan femma...)

Postat av: Gun

Hahahaha! Ja då hade dom minsann fått se! Och han ska vara ornitolog!! :D

Duvor kanske är som katter, känner på sig när man är rädd och dyker på en när man som minst anar det...;D

Postat av: Pia

Jag hade dött!! ;o)

Postat av: Thessan

Fin blogg du har!

Postat av: Britt

Tycker inte heller om vilda fåglar. Kallar dem alla för salmonella-fåglar. Blää! Finns inget värre än när man sitter på utomhusserveringar och det kommer fåglar.



Sist jag var på Åhlens i Stockholm fikade jag på takterassen. Fy vad äckligt mycket fåglar det var där. Det kom en och satte sig på stolsryggen mittemot och tittade på mig när jag åt. Jag sa till den att kom den närmare skulle jag sticka gaffeln i den. Och den såg väl på mig att jag verkligen hade gjort det så den flög iväg. Då kom det en till. Jag tittade den i ögonen och sa: -Ser du inte att jag är ett rovdjur! Då lämnade de mig ifred.

Postat av: Em

Jag tyckte inte alls om fåglar innan, men sen har jag haft både undulater och papegoja och då har min inställning ändrat sig. De är ju SMARTA! Men lite ohanterliga på grund av flygandet.. :D

Postat av: Ama de casa

Jag gillar fåglar, men inte alltid.



En gång kom jag körandes mot jobbet på min chiao-moppe. Ur buskarna vid Karolinska sjukhuset kommer en skata utflygandes och trasslar in sig en stund bland mina ben. Jag blev hur rädd som helst och kunde ju ha kört ikull, trillat och fått en pinne i ögat och blivit blind!



Sen har jag blivit sparkad av en påfågel i huvudet - det var nära ögat!

:-)

Postat av: anne

Åh! Det där hade jag velat se!!! Kanske var duvan blind? Eller bara korkad?

Postat av: Susanne

Jag gillar inte fåglar. Blev attackerad av en i skogen när jag var ute på en terränglöpningsrunda för många år sedan, så de är inte att leka med. Jag fortsatte att springa i skogen, men duckar alltid för fåglar som flyger emot mitt huvud. (Även duvor) Kroppen reagerar så blixtsnabbt när något liknande händer! Tror att det är en solklar postraumatisk stressreaktion för min del efter attacken med klorna emot huvudet. Tur jag var snabb på att ducka och hålla händer för ögonen. Det blev nog rekord på sista löpsträckan tidsmässigt också :-)

Postat av: ansepanse

vilka skräckupplevelser


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback