K-märkt
2010-07-22 @ 23:01:02
Makens mormor arbetade på såväl restaurang som bageri i yngre dagar, något som avspeglades i hennes livslånga kärlek till matlagning och bakverk som allt som oftast kom släkt och vänner till del.
Hon är numera avliden sedan ett antal år tillbaka, och med henne gick en hel epok i graven.
Kaffekalasen.
Med sjuttiosju sorters kakor.
Det var alltid med en slags skräckblandad förtjusning som man tackade ja till dessa tillställningar.
Det gällde nämligen att förbereda sig rätt.
Mormors stuga ligger i en liten by några mil bort från vår, efter en krokig, slingrande grusväg som ofelbart fick barnen att kräkas i baksätet redan på vägen dit.
Så var det bara, och inte mycket att göra åt.
Dessutom var en fullständigt tom magsäck mer eller mindre en förutsättning för att klara sig genom det som väntade. Alltså hade vi vuxna inte ätit något sedan kvällen innan och således var man både kaffesugen och förväntansfull när man klev över tröskeln till makens mormors lilla kök.
Man behövde aldrig bli besviken.
Tvärtom, hon lyckades på något underligt vis liksom överträffa sig själv varenda gång.
Om jag minns rätt, gick det till ungefär så här:
Först kaffe, lättöl eller ramlösa till smörgåstårtan.
Därefter kaffe med dopp, det vill säga wienerbröd, kanelbullar, mazariner, sockerkaka, hallongrottor, drömmar, rulltårta, rullrån, gräddstrutar, syltkakor, biskvier och en hel massa annat.
Man måste smaka av alla sorter, eventuella försök att smita undan avslöjades obarmhärtigt, ty tanten hade järnkoll.
Därefter serverades kronan på verket, prinsesstårtan.
Hemgjord, omsorgsfullt täckt med illgrön tunt kavlad marsipan.
Gudomligt god, men något svår att uppskatta till fullo efter den kalorifyllda inledningen.
Sen kunde man förledas att tro att det var över.
Typiskt nybörjarmisstag.
Nu dukas det fram ett dignande fruktfat med assietter och servetter och fruktknivar.
Läsk i små frostade färglada glas och en godisbunke stor som en bålskål.
Lite mineralvatten på det, innan det var dags att tacka för sig och rulla ut till bilen.
Åt eventuellt frånvarande familjemedlemmar som av en eller annan (giltig) anledning var förhindrade att närvara,
gjordes det iordning en "doppkopp" - en plastlåda innehållande samtliga sorter, att ta med hem.
Behöver jag förresten nämna att barnen vanligtvis kräktes i baksätet, även på hemvägen.
Och att Gammel-Ebba var en djupt älskad kvinna, som är mycket saknad.
Permalink Allmänt Kommentarer (12) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Britt
Att fika nuförtiden är inte vad det var förr...även om man inte haft en så duktig bagerska i släkten. Nuförtiden har ingen 7 sorters småkakor hemma att bjuda på. Det är knappt att konditoriet har sju sorters småkakor att sälja. Jag älskar små mördegskakor...hellre det än stora amerikanska muffins som är helt omöjliga att äta ensam utan att man blir kräkless....men om man är några stycken som delar på ett muffin kan man även köpa till något annat gott också.
Postat av: Maria
Ja förr innebar fika att man skulle äta sig mer än mätt på kakor och bullar. Min mamma bakade åxå minst 70 sorter, och man mådde illa som skam när man åkte hem. Jag ror motströms och har slutat med fikabröd. Bakar inte, äter inte. Smidigt :)
Postat av: Ama de casa
Min svärmor bjöd alltid på sån där sockerchock också. Miljoner kakor (kändes det som), alla underbart goda!
Hon hade också stenkoll så man inte missade en enda sort :-)
Postat av: Stattinskan
Haha, helt underbart . Jag, som inte ens får ner en Finsk pinne hade väl fått hjärtsnörp och kolavippat på ett sånt kalas ... Jag känner hur det vänder sig i magen av att bara läsa om det ;-D
Postat av: Ia
På Gotland får man alltid en påse för att ta med sig de sorter man inte orkar äta upp på kalaset för att ha till klucku tei dan efter.....jättespännande att titta i påsen när mamma och pappa varit på kalas ;)
Postat av: Jennyh ♡ Malta, mode & chihuahua
allt bra med dig?
ps. har en tävling i min blogg om du är intresserad.. örhängen i form av vingar :)
http://jennyh.se/2010/july/fly-with-me.html
Postat av: Em
Jag hade bara älskat att komma dit på besök. Jag känner ett par kvinnor som är så där, de älskar att få besök av mig, ingen äter som jag gör. :D :D Men det är jobbigt efteråt i flera dagar.
På ett sätt så borde vi inte uppskatta det materiella så mycket, men detta att någon förbereder så mycket och lägger så mycket tanke och arbete bakom känns som en kärleksförklaring och det är det nog från de allra flesta. Men några få är det ett "måste" för, de gör det för att de tror det skall så vara. Nu tog jag av och hamnade lite utanför ditt inlägg.. ;)
Postat av: Gafflan
Vilka minnen jag fick nu! Sådana kaffekalas bjuds det aldrig på nuför tiden!! Och "doppkopp" är sällan man får med. Makens morfar (o även en yngre bror till morfadern) var bagare (eget bageri) och det jag sakanar allra mest är hans wienerbröd och vörtbröd. Jodå, alla recept finns men vi får nog omvandla recepten till mera normala degsatser :D
Postat av: ansepanse
ojdå, jag blev mätt bara av att läsa om allt
kramar
Postat av: Gun
Det låter helt underbart, men jag blir mätt bara av att läsa om alla sorterna.:D
Postat av: Dansbandsfrun
Åh va gott, där hade jag trivts ;)
Älskar sånna "gammeldaxa" kalas, o håller gärna i dom själv till min familjs stora fasa/lycka...
En del äter, en del bantar ;)
kram
Postat av: Bara Jag
Nickar igenkännande åt ditt inlägg - mest för att jag varit ett av de där barnen i baksätet.... Gamla tidens kaffekalas överlever inte dagens dieter, GI, LCHF och alla andra - lite synd faktiskt...
KRAM!
Trackback
