Terror på Elms Road...



När jag packade upp veckans dvd-filmer dok den här gamla godingen upp ur lådan.
Terror på Elm Street i ny version fast med samma gamla Freddy Kruger...
Som världen har väntat.
Eller kanske inte.


Personligen är jag inte särdeles begeistrad i skräckfilmer över huvudtaget, men just adressen har jag en personlig koppling till...

Eller...
Egentligen hette gatan Elms Road och låg visserligen i London istället för i New York, men låt oss inte haka upp oss på petitesser.
Karln som ägde huset påstod att han var turk och hade nån slags fes på huvudet.
Vi träffade honom på Victoria Station och eftersom han såg snäll ut följde vi med honom hem...
Han erbjöd oss husrum för några nätter, och fattiga tågluffare som vi var på den tiden (1989) så tackade vi ja, maken och jag.

Det visade sig att han och hans fru hyrde ut i stort sett varenda rum i hela huset till diverse kringresande ungdomar. De bjöd på stelnat flottigt bacon på odiskade tallrikar och kaffe som var så svagt att det såg ut som te.

Duschen stod snillrikt placerad i köket, i en kabin av plexiglas precis bakom spisen...

Men vänligt folk, inte tal om annat även om en och annan silverfisk simmade runt på heltäckningsmattorna.

När vi åkte fick vi med oss en påse tortillachips som färdkost på tåget, en total nymodighet för oss på den tiden.

Tyvärr kan jag inte för mitt liv komma ihåg vad det var han hette.
Men möjligen kan det ha varit Freddy...

Permalink Allmänt Kommentarer (11) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Diana

Tur att du hade mannen med dig som resesällskap annars hade jag aldrig följt med nån främling hem...



Sv: Sorry, jag som missuppfattade att du lät positiv. Hahahaha! ;)

Postat av: Saaaaaaaandrizz<33

Fin design du har på bloggen!

Postat av: Mia systeryster

Haha, lite scary, tur att du hade maken med dig;)

Postat av: Åsa

Jag gillade skräckfilmer när jag var yngre, men nu blir jag bara rädd. Tror jag blivit gammal.....

Postat av: Gun

Jag gillar skräckfilmer, men har svårt att bli rädd för dem, och sitter mest och skrattar av allt konstigt de hittar på. Men the Shining är en riktig rysarfavorit!

Rolig upplevelse att hamna hos den där farbrorn i London. Hade du varit ensam hade det kanske inte varit kul, men nu var du ju inte det.:)

Postat av: Britt

På 80-talet var allt fullt möjligt. Idag låter såna äventyr alldeles för äventyrliga. Vilken tur att ni var ute och upptäckte världen när ni var unga...för inte hade ni väl checkat in på Elm Road idag?

Postat av: Mita

Det där tycker jag lät värsta Halloween scary, himla tur du inte var ensam.

Kramiz!

Postat av: maria

I dessa halloween tider så passar ju den filmen bra :)



Sköt om dig !

Kramen

Postat av: Ama de casa

Synd att man har blivit så mycket fegare (eller mer insiktsfull?) idag.

Man missar så mycket :-)

Postat av: Bara Jag

Jag har nog inte sett en enda skräckfilm i hela mitt liv! Jag är en total fegis när det gäller sådant och fattar inte heller varför jag ska se skräck och bli rädd när jag kan se romantik och bli glad? Tur att du skrev att du hade mannen med dig - annars hade jag stämplat dig som galen ;-)



Sv. Bångstyriga kläder är jobbiga - men passar bra eftersom barnet självt kan vara lite bångstyrigt ;-) Kram!

Postat av: Selma

Jag gillar inte skräckfilm. Antingen är de dåliga och då är det tråkig eller så är de bra och då blir jag ju rädd.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback