Idag är det alltså den första dagen på veckan och den sista på månaden.
Just idag är det precis 116 dagar till midsommar för den som vill veta.
Och 207 dagar kvar till julafton, även om ni inte vill veta...

Dessutom är det som bekant exakt 25 år sedan Olof Palme mördades.
Själv var jag sexton år gammal på den tiden och på besök hos min syster i Sundsvall.
Hörde det på radio och världen stannade för en stund.
Att mördaren fortfarande inte är gripen är ingenting annat än skandal, och som det verkar kommer det antagligen att förbli olöst forever.

Det om detta och nu över till någonting heeelt annat.
För det är ju faktiskt Musarmens dag idag också!



Så för Guds skull, se till att uppmärksamma den arma musen ordentligt...

Åtminstone en dag om året.

I glesbygd tenderar det att bli lite glest mellan människorna, det hörs ju nästan på namnet.
Avstånd i sig är ju inget större problem nuförtiden, så länge man har bil och telefon och är någorlunda frisk och kry. Många trivs med att bo enskilt med skogen som närmaste granne, och väljer att bo kvar i sin stuga livet ut.
Andra gör det inte, och somliga byar dör till sist ut i brist på invånare.



Kvar blir övergivna gamla hus, som faluröda monument över den storhetstid som var en gång.
Stora, rejäla, vackra hus med snickarglädje runt dörrar och fönster.
Nästintill osäljbara trots att de bjuds ut för en spottstyver.
Skolor, mackar och butiker läggs ned och skyltfönster gapar sorgligt tomma.

 
Men i bistra tider gäller det att hitta nya lösningar på problemen och liksom tänka lite utanför själva lådan...
Avsides belägna ödegårdar marknadsförs i Holland och Tyskland, där ensligheten snarast betraktas som en fördel.
Förvånansvärt många nappar faktiskt, flyttar hit, stannar och TRIVS.

Och bortser man bara från lokalens ursprungliga ändamål är det bara fantasin som sätter gränser.
Här hos oss är det till exempel vanligt att gamla bönhus används till allt från friskislokaler till pubkvällar.
Nedlagda skolor blir vandrarhem och nu blir det visst bordell på gamla banken...



Nej, nu skojar jag!!
Men ett Buddisttempel ska det i allafall bli i före detta ICA-butiken, det är dagens sanning.
Kul satsning, det ska medges.
Hoppas verkligen att det faller väl ut.
Samtidigt känns det spontant som om det är lite för ont om buddister här i omgivningarna...
Det är trots allt rätt långt mellan Thailand och Västerbotten.

DÄR snackar vi avstånd.

...och fortsatt bistert och kylslaget, åtminstone väderleksmässigt.
Är minst sagt trött och less på vintern och om möjligt ÄNNU tröttare på allt väderprat och gnäll på kylan.
Det är som om folk inte har annat att prata om!
(By the way, så var det runt 30 bistra minusgrader här i morse för den som vill veta....;-)
Själv vill jag hellre glömma.
TUR att man får värma upp sig på jobbet...NOT.
Tolv grader, visserligen plus, men lite för lite för att blodet ska flyta normalt genom kroppen.
Försöker tina upp så mycket det går med hjälp av hårt arbete och varmt kaffe, men jag blir mest kissnödig.
TUR att man inte är en sån där bitter, ironisk typ som bara klagar och gnäller.
TUR att man har andra, viktigare saker än den här ISTIDEN att bry sig om.
TUR att man är lättroad så man åtminstone kan skratta åt eländet.
Hahahahaha...
Ett gott skratt kan höja kroppstemperaturen med flera grader, om man tar i ifrån tårna.
HAHAHAHAHAHA!!
Det FUNGERAR verkligen!!!
Ååååå så varm jag blir!!

TUR att man kan gå ut och kyla av sig....

Eller snarare tvärtom.
Tid över!
Så mycket bättre och roligare.
Men oväntat och ack så ovant för en tidsoptimist som jag, vanligtvis i ständig tidsnöd.

Så kan det gå,  och ibland kan bristande kommunikation i familjen faktiskt vara en fördel...

Dottern hade utvecklingssamtal i skolan idag nämligen, på gymnasiet i staden fyra mil bort.
Föräldrar var välkomna att delta, stod det i brevet, och eftersom det inte finns några farhågor om vare sig skolk eller dåliga studieresultat när det gäller henne, gjorde jag mig redo att åka dit för få mig lite skryt till livs om mitt begåvade barn.
Ordnade ledigt från jobbet några timmar och fixade ersättare innan jag gladde dottern med nyheten igår vid middagstid.

- Okej, bra. Vilken tid var det då? (kan väl inte hon hålla reda på heller..)
- Tio i två till halv tre, svarar jag intet ont anande.
-VAAAAAAAAA!!!! Men då har jag ju SLUTAT!! Hur TÄNKER dom!!? Jag ska minsann ringa och KLAGA!!
- Men jag har ju tagit ledigt, försöker jag. Om du byter tid kan nog inte jag vara med...
- Jamen jag tänker då inte stanna kvar, jag har ju SLUTAT ju!!
- Jo, du sa det...

Jahapp. So much för visat intresse för dotterns skolgång.
Men har jag tagit ledigt så har jag, och en ledig eftermiddag är en sällsynt lyx.
Undrar vad jag ska göra av den.
Jag kanske åker till stan i allafall...
Vad jag nu ska där och göra.
En klippning kanske?
Eller en kopp kaffe.

Eller kanske båda.
Inte fy skam.

Enligt dottern är jag "Old School".
Det innebär om jag fattat rätt att hon inte tycker att jag hänger med riktigt.
Att jag inte har koll på tekniken, musiken och retoriken.

Bah!
Tycker hon ja!
Jag har visst koll!



Jag har koll på födelsedagar, bemärkelsedagar, tvättberget, vädret, middagen, dammråttorna, almanackan, världsläget, tvprogrammet, videotopplistan, pockettoppen, bensinpriset, toapapperet och sista förbrukningsdag på
mjölkpaketet.
Och en hel massa annat.

Oförskämt att dessutom begära att jag ska hålla reda på till vilken mojäng alla konstiga sladdar passar till eller hur man spelar in från TV:n...

Svärfar med sällskap åkte iväg till Egypten i fredags.
En veckas semester var det tänkt, men på grund av det rådande världsläget krympte det hela ihop till en weekendresa.
Snopet, men såklart bättre att komma hem för tidigt än inte alls.
Och givetvis är en avbruten resa en petitess och ett lyxproblem i sammanhanget.
Dock kan jag förställa mig att svär-far gjorde skäl för namnet när planerna gick i stöpet...

Hursomhelst är det skönt att ha dem hemma igen, i tryggt förvar.