Det är stor skillnad...
..på lort och pannkaka, särskilt när det kommer till doften.
Samma sak gäller fina, franska stinkande ostar och surströmming, fast där är det snarare smaken som skiljer dem åt. Båda är goda men liksom olika.
In a good way.
Nåväl, igår var det suring som stod på menyn, intagen i sällskap av goda vänner och sedvanliga tillbehör såsom potatis, lök, tomater, ljusugnsbröd och västerbottensost.
Ren njutning för både gom och öga, MUMS vad gott det var!
Lättrensad och fin var den också, så att man snabbt fick den färdig och hyfsat benfri på smörgåsen redo för den första längtansfyllda tuggan.
En bekant här i byn avslöjade i förtroende att hon faktiskt brukar bli så sugen, att hon måste ta en liten klunk av spadet för att stå ut innan hon kan sätta tänderna i läckerheterna.
Själv har jag hittills tack och lov lyckat behärska mig.
Annars är ju drycken till lite av ett problem faktiskt, ifall man skulle vilja dricka nåt starkare än bordsdricka och om man som jag inte tycker om öl.
Ingen enda av experterna på systembolaget har nämligen lyckats rekommendera mig ett gott rödvin som passar till surströmming.
Inte till palt heller, för den delen.
Eller risgrynsgröt.
Det finns onekligen allvarliga brister i sortimentet.
