Eller snarare tvärtom.
Tid över!
Så mycket bättre och roligare.
Men oväntat och ack så ovant för en tidsoptimist som jag, vanligtvis i ständig tidsnöd.

Så kan det gå,  och ibland kan bristande kommunikation i familjen faktiskt vara en fördel...

Dottern hade utvecklingssamtal i skolan idag nämligen, på gymnasiet i staden fyra mil bort.
Föräldrar var välkomna att delta, stod det i brevet, och eftersom det inte finns några farhågor om vare sig skolk eller dåliga studieresultat när det gäller henne, gjorde jag mig redo att åka dit för få mig lite skryt till livs om mitt begåvade barn.
Ordnade ledigt från jobbet några timmar och fixade ersättare innan jag gladde dottern med nyheten igår vid middagstid.

- Okej, bra. Vilken tid var det då? (kan väl inte hon hålla reda på heller..)
- Tio i två till halv tre, svarar jag intet ont anande.
-VAAAAAAAAA!!!! Men då har jag ju SLUTAT!! Hur TÄNKER dom!!? Jag ska minsann ringa och KLAGA!!
- Men jag har ju tagit ledigt, försöker jag. Om du byter tid kan nog inte jag vara med...
- Jamen jag tänker då inte stanna kvar, jag har ju SLUTAT ju!!
- Jo, du sa det...

Jahapp. So much för visat intresse för dotterns skolgång.
Men har jag tagit ledigt så har jag, och en ledig eftermiddag är en sällsynt lyx.
Undrar vad jag ska göra av den.
Jag kanske åker till stan i allafall...
Vad jag nu ska där och göra.
En klippning kanske?
Eller en kopp kaffe.

Eller kanske båda.
Inte fy skam.

Enligt dottern är jag "Old School".
Det innebär om jag fattat rätt att hon inte tycker att jag hänger med riktigt.
Att jag inte har koll på tekniken, musiken och retoriken.

Bah!
Tycker hon ja!
Jag har visst koll!



Jag har koll på födelsedagar, bemärkelsedagar, tvättberget, vädret, middagen, dammråttorna, almanackan, världsläget, tvprogrammet, videotopplistan, pockettoppen, bensinpriset, toapapperet och sista förbrukningsdag på
mjölkpaketet.
Och en hel massa annat.

Oförskämt att dessutom begära att jag ska hålla reda på till vilken mojäng alla konstiga sladdar passar till eller hur man spelar in från TV:n...

Svärfar med sällskap åkte iväg till Egypten i fredags.
En veckas semester var det tänkt, men på grund av det rådande världsläget krympte det hela ihop till en weekendresa.
Snopet, men såklart bättre att komma hem för tidigt än inte alls.
Och givetvis är en avbruten resa en petitess och ett lyxproblem i sammanhanget.
Dock kan jag förställa mig att svär-far gjorde skäl för namnet när planerna gick i stöpet...

Hursomhelst är det skönt att ha dem hemma igen, i tryggt förvar.

Sjöstjärna till förrätt...



Sjöhäst till varm(?)rätt...



Och havets samlade läckerheter till dessert!!
Efterrätten är ju som bekant dagens viktigaste måltid, och den får man absoluuut inte slarva med!!

På skoterspåret, alltså!
Själva skoteråkandet ger jag inte mycket för, men spåren skapar fantastiska vinterpromenadvägar i skogen där man inte annars hade kunnat gå.



Och när man går där man inte brukar gå, så ser man också saker man inte brukar se...
Åtminstone inte så ofta.



Som det här till exempel!
Sånt ser man inte ofta, eller hur?
Fascinerande!



Här har älgarna haft brottningsmatch och av döma av snöklumparna i trädkronorna kan man misstänka att det hela urartade i snöbollskrig!

Det hade varit nåt att se, det!
Det kallar jag en naturupplevelse utöver det vanliga.
Varför hamnar aldrig dom filmerna på Mitt i Naturen?
Om det inte vore för dom tydliga bevisen, skulle man nästan kunna tro att det aldrig hade hänt överhuvudtaget...

I min grönaste ungdom drömde jag om ett eget kafe´med rutiga dukar och ljus på borden, och uteservering på sommaren. Själv skulle jag ha ett vitt förkläde med volangkant och håret uppsatt i en klädsam knut när jag hastade runt med kaffekannan mellan borden i en ljuvlig doft av vanilj och kanel. Självklart skulle allt vara hembakt och välsmakande och öppettiderna generösa, och att jag själv skulle sköta allt från bakning till kassa och servering såg jag inte alls som något problem utan snarare som en spännande utmaning.
Tja pja.
Maken var inte fullt lika övertygad, trots att det är han som har de blå ögonen i familjen.
Hursomhelst blev det inget av med kafe´drömmarna, livet och barnen och verkligheten kom emellan och så här i efterhand tackar jag min lyckliga stjärna.
Att stiga upp vid tresnåret varje morgon och sätta fingrarna i deg är inte min grej.
Inte bakning över huvudtaget, om jag ska vara ärlig.
Problemet är att jag har svårt att göra en sak i taget.
Ska jag ändå baka gör jag flera sorter samtidigt, vilket oftast innebär att åtminstone någon blir lidande.



Igår blev det slickepotten som strök med. 
Egentligen var det choklad som skulle smältas, inte plast... (Vattenbad är tramsigt tycker jag, det går preciiiis lika bra att göra det direkt i pannan...)
Läget för kastrullen är allvarligt men stabilt, den har visserligen fått bestående skador men kommer att överleva.

Nåja. Lite svinn får man räkna med.

Slutresultatet blev i allafall gott!



Kladdkakemuffins!



Och smaskiga Karlsbaderbullar!



Stackars elvispen är alldeles utmattad!!
Själv är jag lite stel i nacken, men det är nog bara bak-värk..;D
Då återstår bara efterbörden. Suck.



Mycket väsen för tjugo bullar och tolv muffins, kan tyckas...
Förhoppningsvis kommer de att avnjutas med andakt och belönas med kärleksförklaringar och stående ovationer.
Som sagt.
Drömma går ju.

Bilden stulen från nätet, men min bulle såg ut preciiis sådär, jag lovar!

Rivstartar fredagen kontinentalt med the´och croissant.
Jo, jag vet att man ska dricka cafe´au lait till, men jag vill ha mitt the´på morgonen, nån måtta får det var på dom franska fasonerna.

Men O la la, vad det smakar bra!

Preciiis som på en fransk liten uteservering någonstans på rivieran.
Fast inomhus.
Minus den rutiga duken, dragspelsmusiken och servitören i basker och vaxad mustasch.
Fast plus plusgraderna, vi har faktiskt hela fem stycken såna här i västerbotten idag.
Och solen kikar fram mellan molnen.
Verkar lovande det här.
Ha en fin fredag allihop!

I rent energisparsyfte tänkte jag återanvända förra veckans torsdagsinlägg ( vilket som av en ren slump råkar vara det senaste skrivna, minus ett)
Inga större förändringar har nämligen inträffat sedan dess, det mesta som stod i det inlägget gäller fortfarande.
Pannkakan är fortfarande slut och maken kör skogskran i dag också, såvitt jag vet.
Skyndade ut till skogen på lunchrasten igår och serverade honom välsmakande bullfika i traktorn.



En snabb puss och sen iväg.
Inte mycket till lunchhångel, men man får vara glad för det lilla.
Tråkhockey är det tydligen också ikväll, precis som förra veckan, innebärandes att maken flyr hemmet för att umgås med likasinnade. Antagligen blir det förlängning den här gången också, det brukar det bli. Hoppas på vinst ändå, för en glad make är en bra make och med lite tur så kanske det ena leder till det andra...


Själv pysslar jag med annat under tiden - bak, stök och en film med barnen kanske om dom vill göra mig sällskap i soffan. Lite bloggning blir det nog också, ifall min laptop är med mig, den var lite krasslig igår när jag skulle gå på besöksrunda. Fast den var nog bara lite otränad, den stackaren har ju inte fått så mycket uppmärksamhet på sistone. Det är väl förstås inte så lätt att plötsligt bli på, när man varit av så länge.

Tja pja.
Som sagt, inte mycket nytt under solen.
Utom möjligen Solen själv, då.

Jag såg den nämligen idag - den finns där uppe!!
Och det gjorde den inte förra torsdagen.

Japp, då försöker jag igen.
Andas djupt och ta i från tårna.
Huvudet upp och fötterna ner och hyfsad koll på organen däremellan.
Det mesta hänger där det ska och fungerar som det borde.
Inte mycket att skylla på längre, alltså.
Nu är det dax att rycka upp sig och sparka liv i dököttet.



Tack alla ni som har peppat och väntat på mig, ni är guld värda allihop.
Jag är tillbaka.
Tror jag.
Ont krut och allt det där, ni vet.

Kram!

Så var det torsdag.
Pannkakorna är slut sedan länge, liksom inspirationen.
Det känns som om bloggandet har gått på tomgång ett bra tag nu och hjärtrytmen är minst sagt oregelbunden.
Läget är kritiskt men stabilt, skulle man nog kunna uttrycka det, men ännu är jag inte redo att trycka på den stora röda knappen som det står ta bort blogg på.
Kanske kommer kreativiteten tillbaka hux flux när jag minst anar det.
Hoppas det.
För övrigt går livet sin gilla gång, antingen är det mer än tjugo minusgrader eller så snöar det.
I dag snöar det inte...
Fast det blir lite, lite ljusare för varje dag, det kan man inte undgå att märka ändå. Långsamt blir dagarna längre och oavsett hur djupt snötäcket än ligger så är det ett faktum att vi går mot vår.



Snötäcket på taket skottades bort i går av Sonen och hens kompis. (Det är inte dom på bilden om ni undrar..)
Taket som skottades är platt och stort och dom skötte jobbet med den äran. Uppenbarligen finns det mer kraft i fjortonåriga pojkkroppar än man kan tro när man ser dom i avslappnat tillstånd uthällda i soffan.

Maken skottade ladugårdstaket. Duktigt det också, även om han fuskade lite...
Varför använda spade om man inte måste? ;D

Här följer en sammanfattning av helgens ätande.
Sekreteraren i Intresseklubben ombedes härmed att noggrant anteckna och meddela samtliga medlemmar...



Veganfredag!
Toast med trattkantarellstuvning med mycket grädde och lite vitlök. Grönsallad med fetaost, vin och inte ett dött djur så långt ögat når. Fast gott ändå! :D



Hummerlördag!
Födelsedagsfirande hos goda vänner (tack Tobbe & Marie-Louise) med en fantastisk hummersoppa och romtårta.
Mums! som Maria Montazami skulle ha sagt om hon varit med...



Älgsöndag!
Ordningen återställd med lite dött kött i hemmets lugna vrå. Blodig biffrad i rödvinssås med rostade grönsaker.
En utmärkt avrundning på helgens ätande.
Till makens sorg blev det dessvärre inget över till matlådan i morgon...
Såja, upp med hakan!



Det finns ju efterrätt!
Hurra! Vilken tur!
Inget tröstar så bra som choklaaa!! ;D

Raaap, som sagt.

En kollektiv GULDSTJÄRNA delas ut till samtliga kreativa gissningar!
Visserligen finns det vissa drag av både ET och WALL-E hos dom bägge,
men vad hjälper det när svaret är HELT FEL!!!

Den enda som såg RÄTT var den förtjusande AFRODITE som knäckte svaret på just håret!

Afrodite om Lika som bär...:

Jag ser definitivt något...ögon, helt enkelt en figur...Men jisses! Det är ju Marge och Bart Simpsons frilla i alla fall! =)
Kram och godmorgon!

Ser ni vad jag ser?



Eller snarare vem?



Eller vilka?

Nå, vad säger ni?
Va? Va? Va?

Nytt år - Nya (o)vanor!

Jag har lovat mig själv, tyst och i största hemlighet, att dra ner på sockret i allmänhet och godiset i synnerhet.
Det går så där, faktiskt.
Hittills har jag inte köpt nåt godis själv. Att jag däremot äter av redan inköpt godis, är ju liksom en helt annan sak.
Fikat på jobbet har jag också hållit mig ifrån.


Inte så svårt kanske, med tanke på att vi inte har några schemalagda fikaraster, utan fikar på stående fot när och om tillfället ges. Men ändå.
Stadiga frukostar har det också blivit - gröt med äppelmos och hemlagad smoothie på morgonen, till barnens stora lycka. En bieffekt av detta är att till och med Sonen faktiskt äter frukost nuförtiden. (Ja, dom gillar gröt. Och broccoli, spenat och surströmming också, fast inte till frukost förstås..:)

Således ligger jag för närvarande lite minus på mitt dagliga sockerintag.
Eller skulle göra, rättare sagt, om det inte vore för min nya besatthet,
Kvälls-bak!
Återigen till barnens (och makens) stora lycka.



Jag hinner knappt innanför dörren på kvällarna, innan jag sätter igång.
Hittills i veckan har jag hunnit med Potatisbakelser, Nötslabang, Brownies och två Morotskakor.
Och det är faktiskt bara onsdag!!
Ikväll funderar jag på att köra Karlsbaderbullar och Nougatkakor.
Jag som egentligen avskyr att baka...
Så vad sockerintaget beträffar, går jag nog plus/minus/noll.
"Vinsten" är väl i så fall snarare doften av nybakt och familjens belåtna smaskande...

Ja, ja. Vi får väl se hur länge "vansinnet" håller i sig den här gången innan det går över...

Vår framsynta Piffningsminister Desssdia har lagt ett utmärkt förslag till regeringen som jag är MYCKET frestad att bifalla:

Hrm, du vet verkligen hur du roar dig kungligt du...
Fast, ska man se det på den ljusa sidan så kanske du är positiv till (ännu) ett nytt förslag som jag tänker lämna in till regeringen: gräva loss Sverige och frakta ner oss till Medelhavet!

Helt genitaliskt, om ni frågar mig...;DMöjligen ligger förslaget liiite utanför Piffningsministerns arbetsbeskrivning, men ordet är fritt och en bra ide´är en BRA IDE´!!

Nog ser det väl ut att rymmas ett litet Sverige nånstans där mittemellan Frankrike och Italien..?!

Fördelarna är ENORMA:

Sveriges möjligheter att etablera sig som turistland kommer att bli SÅ MYCKET BÄTTRE med Medelhavet istället för Östersjön som lockbete! Och eftersom svenskarna i betydligt högre utsträckning än tidigare kommer att välja att semestra inom landet, kommer BNP att öka något alldeles kolossalt!
Vad beträffar HÅLET där uppe i norr, som blir kvar när Sverige är uppgrävt och flyttat, kan vi väll fylla det helt och hållet med snö och is, så att alla vintersportare och snöskoteråkare får sitt lystmäte... Och vart nästa vinter-OS bör förläggas är väl därmed tämligen självklart...
Att sedan Utrikesministern får närmare till kontoret måste väl också betraktas som en klar fördel!

Egentligen återstår väl bara dom rent praktiska detaljerna.
Själva grävandet och flytten och så...
Men den frågan överlåter jag med varm hand och fullständigt förtroende till vår eminenta Fixarminister!
Hipps Vipps en morgon vaknar vi alla upp vid Medelhavet, vänta bara!
Fortast möjligt är inte ett ögonblick för tidigt...