Älskade mormor!
2010-02-23 @ 20:44:51
När jag var liten bodde Mormor på övervåningen i vårt hus.
Varje dag när jag kom hem från skolan gick jag upp till henne.
Hon hade alltid lagat småplättar, en hel massa, som jag åt med strösocker.
Varje dag.
Kanske blev jag lite trött på småplättar emellanåt, men jag sa aldrig nåt och Mormor frågade aldrig utan fortsatte oförtröttligt att steka småplättar åt mej, dag efter dag efter dag.
Uppe hos Mormor fanns det två dörrar i alla rum, så att man kunde runt, runt.
Genom hallen, in i köket, in i sovrummet (kammarn), in i finrummet och ut i hallen igen.
Ibland när jag kom upp till henne syntes hon inte till fast jag visste att hon var där.
Då gick jag runt ett varv och letade, med andan i halsen.
Jag hade nämligen varit med förr.
Hon brukade stå och lurpassa nämligen, uppflugen på en stol i något hörn, och hoppa fram med ett tjut och skrika BUUUU så att jag nästan svimmade av skräck och så slog hon sig på knäna och skrattade sitt glada skratt.
Min Mormor hade alltid klänning, oftast en sån där rock med krage och knäppning fram. Blommigt, i olika färger.
Tjocka beiga nylonstrumpor och tofflor som hon virkade själv.
Hon hade silvervitt hår som hon rullade med hårrullar och oftast hilka på huvudet.
Vanligtvis var den knuten i nacken, utom när hon lagade mat eller bakade, då var den knuten fram, ovanför pannan.
Min Mormor var liten och tunn, knappt en och femtio lång med härlig humor och ett hjärta av guld.
En arbetsmyra som skötte ladugård och jordbruk och hem och familj.
Hon var äventyrslysten och stod först i kö att följa med när det skulle åkas moped eller skoter eller när min syster skulle övningsköra bil för första gången.
Jag minns tydligt hur hon studsade av skotern i ett gupp och skrattande landade på rygg i djupsnön.
Min Mormor hette Paulina och lagade världens godaste småplättar.
Permalink Allmänt Kommentarer (22) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Gun
Nämen åh så fint du skriver om din älskade mormor. Hon verkar ha varit en underbar och go människa.
Nu ställde du till så tårarna rinner..:)
Sv: Nej då, det är inte oväder nu, men SJ och SL tycks inte begripa det tyvärr, så alla tar ju bilen istället, och då blir det kaos i trafiken.
Postat av: Britt
Nu började jag också längta både efter min mormor och farmor, småplättarna, hilkorna, rockklänningarna...
och nu kan jag nästan inte svara på din kommentar i min blogg...känns som om jag verkligen kommer från ämnet
sv: Bättre att vara Burt och osynlig när man ska ha sex...då ser inte Mannen om man har brösten i armhålorna eller är rynkig i fejset ;D
Postat av: Ellis
Gud vad sött, jag fick inte uppleva sådant med min mormor då hon bodde i Tyskland fram tills hon gick bort för 3 år sedan. Men min farmor är en glad lärka, dock är hon 160 och rund som en stoooooooooooooor badboll, världens sötaste!! <3 hon lagar den bästa maten i världen, älskar att äta hennes mat även om hon råkar upprepa den allt för ofta så är den lika go alla gånger!
sv: tror inte de skrikit ;) hade blivit hetare på omklädningsrummet må jag tro! hahaha
Postat av: Nanna
Så vackert, min mormor kände jag inte så väl, men min farmor däremot! Kläderna beskriver du på pricken, såg aldrig farmor i långbyxor, kvittade att det var -25. Hon bakade världens godaste våfflor och bullar ! :)
Postat av: Bara Jag
2010-02-23 @ 23:00:04
Postat av: Bara Jag
Även jag blir rörd av att läsa det du skriver och de egna minnena simmar upp till ytan. Din mormor verkar ha varit en fantastisk människa som betytt mycket för dig. Hon låter som en kombination av min farmor och min mormor :-) Kläderna stämmer, hilkan stämmer, plättarna stämmer och det glada humöret stämmer. Mormor lever ännu (93 år) och har både humorn och klurigheten i behåll.
Tack för ett känsloväckande inlägg!!
Postat av: Bara Jag
Sv. Tidsoptimismen känner jag väl igen hos mig själv och det att ha Alfons Åberg syndrom "ska bara" - detta skall dock inte förväxlas med att medvetet komma för sent till allt, medvetet alltid ändra planer och medvetet styra andras tid. Du ligger alltså inte i farozonen!
Postat av: Diana
Vilka härliga minnen du har om din mormor! Min mormor är helt underbar hon med, det är något speciellt med mormödrar!
Sv: Haha, så vill jag inget hellre än att kasta ut de serviser vi har! Så olika man är. ;)
Postat av: Julia
Åh vilka fina minnen. Min mormor var också fantastisk. Det är nog något speciellt med mormödrar...
Mina farföräldrar är dock också underbara och fortfarande i livet, tack och lov.
Ha det bra. :)
Postat av: Stattinskan
En hyllning, varm och från hjärtat. Det skulle vi alla behöva göra emellanåt. Jag har fått uppleva både far- och morföräldrar men även gammelfarmor, gammelmorfar etc långt upp i livet och är oerhört tacksam för det.
Gomorron Ulrika!
Postat av: charlotte
vilken rolig mormor. själv var jag mormors svarta får o farmor brydde sig mest om sig själv
Postat av: Myaraq
vilken fin hyllning till din mormor!
Postat av: sandra
åh vad fint!..nu saknar jag min farmor som bor 150 mil bort..minnen är underbara! får ta och ringa henne sen :)
sv: magen är superduper dum!
Postat av: Pia
Beskrivningen av din mormor stämmer på pricken in på min mormor.. dock lagade hon sällan plättar till mig.. men en massa andra goda rätter. Under ett år bodde jag hos min mormor o morfar då mina föräldrar jobbade i skogen med tidiga mornar och sena kvällar.
Jag har endast min mamma kvar i livet. Och det känns tomt. Men jag har haft "kontakt" med farfar, morfar, mormor och pappa efter att de dött.. Så jag vet att jag kommer att träffa dem en dag. Hoppas förståss att det dröjer länge, länge...
Och eftersom morfar blev 91 och mormor 97 så hoppas jag att min 73-åriga mamma lever lika länge!
Postat av: Anonym
åh, vad fint skrivet om din mormor, det är mycket av det som passar in på min mormor
SV: jo, nog kan mina små skälla om det hör något, men om de skulle skälla på natten och J inte är hemma, så.....huvaligen
kramar
2010-02-24 @ 11:06:54
Postat av: ansepanse
wopp, där klickade jag iväg utan namn
det var bara lilla jag ovanför här
Postat av: Naturflickan
Vilken fin historia! Så glad man blev av den^^
Postat av: Annica
Min mamma var en sån mormor för mina barn, hon stekte småplättar både till dom och kusinerna, och dom älskade det. Till deras förtjusning gick hon på styltor när hon var 75 (!), det var väl inget tyckte hon, det gjorde dom ju jämt när hon var barn! Hon dog i november... Snyft...
2010-02-24 @ 13:04:54
Postat av: Petra
ÅÅ mys mormor. Låter som min gamel mormor, fast hon bodde så nära oss
Postat av: Em
Men så fint, så kärleksfullt du skriver och jag har i all hemlighet adopterat din mormor till min mormor också, men bara i fantasin, så du har henne kvar oavsett. :D Hon låter som en underbar mormor och så hälsosamt att ha sin mormor på andra våningen!
Postat av: Ama de casa
Tack för en mycket fin berättelse och för att du skickar ut mig i minnenas värld!
När jag var liten bodde farmor och farfar på bottenvåningen. Jag och min familj hade en liten tvåa på övervåningen och min kusin med familj en annan liten tvåa i samma plan. Mitt emellan hade min faster ett rum där hon bodde när hon var "hemma".
Huset skulle egentligen vara större, men farmor är den enda jag vet som har "byggt in" ett hus (motsatsen till att bygga ut). Hon såg till att kapa huset då hon tyckte att det var för stort :-)
Farmor gjorde världens godaste våfflor som vi fick mest varenda dag :-)
Postat av: charlotte
haha det undre inlägget har jag vissst missat
Trackback
