Stor i orden...
Vi mötte en sån här liten en på morgonpromenaden, vovvarna och jag.
Prickiga stövaren blev alldeles till sig, skällde och levde rövare
som ett praktexempel på dåligt uppförande.
Han lyckades dra med sig den vanligtvis så förståndiga
Gammelmixen på dumheterna också.
Ett herrans oväsen var det, och trots att dom faktiskt ÄR världens snällaste och aldrig skulle göra någon illa så kunde man lätt få intrycket att dom äter små valpar till frukost....
Jag platsade hundrackarna vid vägkanten och väntade på att
valpen med tillhörande husse skulle passera men
DÖM OM MIN FÖRVÅNING då dom sneddar över vägen och kommer fram till oss!
- Så, så ta det lugnt, förmanade karln sin lilla lurvtuss,
som forsade fram till mina skällbaggar i ett glädjerus fullständigt orädd.
Tuffingarna kom av sig fullständigt.
Blev alldeles tysta och visste inte vart dom skulle ta vägen medan den lille lyckligt hoppade runt fötterna på dom och nosade.
Hahahahaha!!
Snacka om att bli nedplockade på jorden!!!
All heder åt den modige hussen.
Hade det varit min valp, hade jag aldrig vågat!