Efter en svettig vecka med högtryck både på jobbet och utomhus, med temperaturerer upp till 34 grader i skuggan så sent som igår, viner nu åter isvindarna runt knuten och kvicksilvret har sjunkit till tolv ynka grader.

Tja pja, ombyte förnöjer och dammsugaren kräver ju också lite uppmärksamhet. Den har liksom kommit lite i skymundan i förhållande till solstolar och uteliv på sistone, det är bara att erkänna.


Så sant som det är sagt...Dessa visdomsord sitter på kylskåpet som en vänlig påminnelse om vad som är viktigt i livet!

En fantastisk vecka har det varit, med värmerekord a la medelhavet och en ständigt strålande sol både dag och natt.
I går blev det till och med ett snabbt dopp i sjön, hör och häpna.
Jag, utomhusbad i Sverige, Västerbotten den elfte juni - det är ord som aldrig tidigare har förekommit i samma mening.
Sen åkte jag motorcykel också, något som ytterligare tyder på att värmen påverkar omdömet...
Nåja, det gick ju riktigt bra och jag var inte alls så rädd som jag brukar. Fartvinden var ljum och behaglig och även i klänning och högklackat och det bjöds på både kaffe och hembakt hos goda vänner som faktiskt verkade uppskatta vårt spontanbesök. På vägen hem lyste solen som en blodröd apelsin och möjligen var det ett tecken på väderomslag.
Tvätten som hängdes ut i går kväll i den tropiska hettan dinglar nu sorgset på torkvindan efter nattens och morgonens ösregn. Men det löser sig. Tvätten torkar nog så småningom, och tids nog kommer finvädret tillbaka.

Sommaren har ju faktiskt bara börjat!!

Sonen är nykonfirmerad - halleluja!!
Den gångna helgen tillbringades så gott som helt och hållet (nåja, några timmar blev det åtminstone..) i kyrkobyggnaden beskådandes vår enfödde son utstyrd i "ängladräkt."



Söt så det förslår, tycker jag nog, trots det märkliga leendet och den oskarpa bildkvaliteten.
Efteråt firades fromheten som sig bör med tårta och present, i det här fallet en efterlängtad elgitarr.



Och eftersom konfirmationsdagen råkade sammanfalla med Mors Dag, förärades jag med självaste konfirmationsnejlikan, dagen till ära.
Både praktiskt och snällt, eller hur?



Vad den där fromheten beträffar så ser den ut att vara av övergående art, att döma av den här bilden.
En fisketur i det fina försommarvädret lockade fram både blodtörsten och tonårshungern, och som en konsekvens av detta steks det för närvarande nyfiskad gädda i köket.



Rensad, filead, panerad och stekt av gossarna själva, med kompisen Charlie som sakkunnig.



Imponerande...



...liksom hur man överhuvudtaget kan klara av att sätta i sig två nystekta gäddor som kvällsfika vid halvtiotiden en torsdagskväll.
Tonårsgrabbar, man måste bara älska dom!