Vad kul det ska bli med Bloggträff i morgon!!!
Roligt att så många ska dit!
Det ska bli jättespännande, för jag har faktiskt aldrig varit där förut!

Ni som är lite mer rutinerade kan väl berätta hur det brukar gå till?
Brukar det bli mycket folk?
Blir det mat?
Underhållning?
Dans?

Jag är lite osäker på om jag hittar,
vi kanske kan sammanstråla någonstans på vägen?
Eller samåka?
Om jag lämnar katten hemma ryms det nog en till på kvasten!

Hör av er!

Som det naturligtvis ska och måste.
Dammsuger och städar undan. Diskar skålar som blivit över.
Kvarvarande vovven och kissekatten är till stor tröst och fyller ut lite av tomrummet.
Liksom alla fantastiska, varma och omtänksamma kommentarer!
Ni är helt underbara, KRAMAR och tack till er alla!


Och plötsligt är det Påsk!
Bara så där, helt utan förvarning!
I morgon är det Skärtorsdag - Påskkärringdagen.

Man kanske skulle klä ut sig på jobbet och se hur många kunder man kan skrämma bort?
Eller så struntar jag bara i morgonfixet och går dit osminkad.
Det ger nog samma effekt...

Kärring som kärring, liksom...
Vi ses på blåkulla!



Bilden visar en rondellkärring i Lycksele!

Jag fick en så fin kommentar från Madame Chronicle och Pubes som tipsade om den här länken.


Vackert, eller hur?

REGNBÅGENS BRO

Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord...

Just på vår sida om himlen finns en alldeles särskild plats, Regnbågens bro.

Då ett djur, som stått någon av oss särskilt nära i livet, till sist dör, börjar det sin vandring till Regnbågens Bro.

Därbortom, väntar grönskande ängar och böljande kullar på våra älskade vänner, där de kan springa och leka tillsammans. Där finns gott om mat, vatten och solsken som håller våra vänner varma och nöjda.

Alla de djur som varit sjuka eller gamla, återfår sin hälsa och styrka. De som varit skadade eller lemlästade, görs hela och starka igen, just sådana vi minns dem i våra drömmar om dagar i en tid som gått.

Våra djur är lyckliga och nöjda men, ändå fattas något, alla känner de saknaden efter någon särskilt utvald, någon de lämnat efter sig. De springer alla omkring och leker tills den dag kommer då en av dem hastigt stannar upp mitt i leken, för att skåda bort i fjärran... Hans blick är spänd och uppmärksam, iver och otålighet får hans kropp att skälva. Plötsligt störtar han iväg från gruppen, flyger över det gröna gräset så fort hans ben bär honom, allt snabbare och snabbare...

DU har blivit upptäckt och när du och din älskade vän möts, kastar ni er om varandra i outsäglig lycka, för att aldrig mer skiljas åt. Överlycklig slickar han dig över hela ditt ansikte medan din varma hand åter smeker hans älskade huvud och ännu en gång ser du in i dessa trogna ögon, som så länge saknats i ditt liv, men alltid funnits i ditt hjärta.

Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens Bro...för att aldrig mer skiljas åt.

Sonen kom på en smart ide´.
Tänk om det fanns en omstart-knapp som man kunde trycka på när livet går mot sitt slut för dom kära.
Och så hipps vipps blir gammelhunden en liten valp igen, redo att börja om från början.

Konstigt att den som bestämmer över sånt här inte har kommit på det förut.
Det är ju helt genialiskt.

Återvinning i ordets absolut bästa bemärkelse.

Tusen tack för all medkänsla och alla fina kommentarer.
Dom lindrar och värmer våra ledsna hjärtan.
Detta är ju dessvärre den sorgliga baksidan med att ha djur.
Att tvingas ta beslut som man skulle önska att man slapp.
Att välja vad som är bäst för en vän som litar på en i vått och torrt.

Tur att fördelarna trots allt överväger.
En hund är alltid glad att se dig, oavsett hur kort tid du har varit borta.
Den visar gränslös kärlek och ger dig ständig bekräftelse.
Den håller dig gärna sällskap oavsett hur tråkig du är och beundrar dig gränslöst.
En hund har alltid en vänlig slick och en svansviftning till övers.

Ren kärlek på fyra ben.

Barnen är hemma från skolan idag.
Helt okej.
Det finns sämre anledningar än sorg för att missa en skoldag.

Tre dygn har vi hoppats och önskat och försökt.
Men till slut står det smärtsamt klart att det bara inte går längre.
Att det bara kan sluta på ett sätt.
Med frid och lugn för lilla vovven.
Från att ha varit helt pigg på fredag eftermiddag blev han bara sämre och sämre tills kroppen gav upp helt och hållet för några timmar sedan.
Han fick välkommen hjälp över den sista tröskeln av veterinären som kom hem till oss.
Vår kära, fina, snälla Mix somnade in snabbt och smärtfritt på sin favoritsovplats hemma i köket.

Ett långt strävsamt hundliv är över.
Vi kommer att sakna honom mycket och minnas honom för alltid.



Sov gott Mix, och tack för alla goda stunder!
Måtte du få springa frisk och fri på evigt gröna ängar.

Stort tack till er alla för varma tankar och lyckönskningar.
Kram.

Tiotusen orosfjärilar fladdrar i bröstkorgen och en stor svart sten av ovisshet ligger tungt i magen.
Vi klappar och stryker och tröstar.
Släpper ut honom var tionde minut när han vill kissa och äta snö.
Torkar upp efter honom när han misslyckas.
Hjärtat värker av medlidande.
I morgon har han tid hos veterinären.
Jag bävar.

Så var det dags igen.
En ska bort.
I natt blir vi en timme kort igen.
Är det därför det kallas vårtrötthet?

So Sommartid it is, trots snöstormen...

Angående vovvens tillstånd är det rätt oförändrat.
Han är inte förstoppad, bajsar som vanligt trots att han inte har ätit något sedan i fredags morse.
Har kräkts en enda gång då nämnda fredagsfrukost kom i retur.
Annars äter han snö och dricker lite vatten, som kissas ut igen ganska omgående.
Möjligen har magknipet gett med sig lite och har ingen feber.

Förhoppningsvis vilar han sig i form.
Vi håller tummarna.

Stackars vovven har magknip.
Hela kvällen har han stönat och vankat runt runt med krum rygg och darriga ben.
Vill ut hela hela tiden, fast han inte behöver.
Det är så tydligt att han mår illa.
Han har kräkts en gång men inget mer efter det.
Pruttat en del men inte tillräckligt.
Han har inte ätit nåt konstigt.
Kan hundar få magsjuka?
Kan man ge dom samarin?
Han skulle nog behöva rapa lite.

Stackarn.
Nu får han ta och krya på sig.

Om jag vore en fågel, Gud förbjude!!
så skulle jag nog vara en Pelikan...



Jag äter hellre fisk än mask,
och är stor i mun och  lite slapp under hakan...

Ha en fin fredag!!

Ofta kan man se samma sak på lite olika sätt.
Det beror nog på synvinkeln...



Fast den som skiter i andra halkar ofta själv där i...

Gammalt djungelordspråk.

Nu snöar det igen!

Allvarligt.
Vem är det som skojar med oss?
SMHI, kanske?
Det här är inte min typ av humor.

Etthundrafjorton tvättsvampar.
72 liter tvåtaktsolja.
Elva tumstockar och åtta H4 lampor.

Jepp.
Jag inventerar, alltså finns jag.

Om jag någon gång har svårt att somna på kvällen,
så brukar jag lura i mig själv att det är morgon
och nästan dags att stiga upp.
Och eftersom jag är som allra tröttast precis när väckarklockan skriker, så somnar jag direkt.

Det funkar varje gång!

Nu undrar jag bara vad jag ska lura i mig för nåt
för att få motsatt effekt på morgonen.

Om du av någon anledning inte kunde eller fick bo kvar i Sverige längre,
vart skulle du ta vägen då?
Till något närbeläget med liknande språk och klimat som Norge eller Danmark?
Eller något avlägset exotiskt som inte påminner det allra minsta om Norden?
Skulle stadsskick och religion spela in eller skulle du ta chansen att lära känna något nytt?

Svåra frågor, själv är jag långt ifrån säker på svaret.
Att bosätta sig i ett annat land är ju en helt annan sak än att semestra i det.
När man vet vad man haft men inte vad man får...

Men tänk om man är TVUNGEN att lämna sitt hem och inte ens får möjligheten att välja land?
Och i värsta fall är man kanske inte välkommen dit man kommer...

Det tål att funderas på.

Årstiderna växlar, även om somliga dagar känns som en blandning av allihop.

Men fyra stycken ska dom visst vara fortfarande.

Våren må vara kall och regnig och full av bakslag, men längtar efter den gör man ändå vartenda år.
Man vet ju att den trots allt till slut övergår till den ljuva sommar som är själva belöningen för att man överhuvudtaget står ut här i norr.

Att flertalet midsommaraftnar firas i duggregn och elva plusgrader förtränger man, och i stället ser man framför sig oändliga ljumma grillkvällar och glittrande solnedgångar.
Sommarklänning, solbränna och semester eller fingervantar, sommarförkylning och ösregn, det är frågan.
Den svenska sommaren är nyckfull och oberäknelig, men drömmen lever okuvligt vidare från år till år.

Vi tycker oss ha rätt att kräva kompensation för höstmörkret och vinterkylan.
Fast en höstdag med klar och hög luft, färgsprakande löv och lingon i skogen mer än väl utklassar en halvdassig sommardag.
Och när hösten ovillkorligen övergår i vinter i och med den första snön finns inte mycket annat att göra än att acceptera tidens gång. Tända ljus i mörkret, se till att elementen är varma.
Och drömma om sommaren.

Skulle du vilja bo i ett land utan årstider?
Vilken är din favorit?

Fiffig som jag är löste jag solproblemet
utan inblandning av vare sig björnklor eller smärtsamma upphängningar.

Jag körde helt enkelt en Solo-dans i morse,
och det gav resultat över förväntan måste jag säja!!

Tur att jag hittade den här instruktionsvideon, den kan jag verkligen rekommendera!!
Det är bara att hänga på sig paljetterna och köra igång!

Ama de casa föreslog att jag skulle locka fram vårfloden med en soldans...

Eftersom jag missade det avsnittet i Let's Dance, och därför inte hade helt klart för mig hur man gör så googlade jag givetvis och detta är vad Wikipedia hade att säga om saken:

"Soldansen är en nordamerikansk indiansk ritual, eller en del av ritualen där björnklor sätts i bröstet och snören till klorna så man hängs upp i luften ett tag. Kallas ibland för sollöftet."



Aj!!
Björnklor!?
Ser ut att göra ONT, ju!

Är det verkligen så här ni bär er år för att få solen till Spanien, Ama???
Inte för att jag misstror dig på något vis, men jag skulle nog gärna vilja se din videofilm först, innan jag spelar in min...
Om jag ska utsätta mig för det där vill jag nog ha riktigt säkra garantier för att det verkligen fungerar!!

Annars verkar det ju bara korkat...

"Saliga äro de korkade, ty de skola flyta när syndafloden kommer"

Eller vårfloden.
Jag hoppas att den kommer först.

Visst är han söt när han sover?
Jo, tungan är lite för lång faktiskt. Den ryms liksom inte i munnen...



Undrar vad han drömmer nu!?



Ser ut som en mardröm!



Tur att han har sina vassa, livsfarliga huggtänder att försvara sig med!



Nu darrar nog fienden i knävecken...
Där fick dom allt så dom teg!



Nu kan hjälten lugnt sova vidare.
Här visar han sig från sin bästa sida.

Sweet dreams!

 Hjälp! Jag är skuggad!!



Men jag tar det kallt...sitter kvar och låtsas som det regnar...
Fast solen skiner!
Och det var ju ingen fara...
Det var ju bara Gumman Tö i färd med att skotta bort all snö!



Gummans krafter tog dock slut långt före snön, kan jag meddela...

Och tydligen finns det en svartvit-knapp på kameran som jag inte hade en aaaning om!
Där ser man.
Man lär sig nåt nytt varje dag.

Takdropp, snöglopp och näsdropp.

Vårhopp!

Björkknopp
Soltopp, blekkropp.
Radiopop.
Tekopp med dopp.

Hej hopp!
Livet på topp!

Trots stopp i avlopp...

Hmmmm....
Gun sa en sak som tål att tänkas på:

Gun om Mitt namn är RUT...:

Vad du jobbar och sliter! Men om jag har förstått det rätt borde det vara din man som får dra av för dig. ;D


Betyder det att jag jobbar GRATIS?!!!

Och vad är det han får dra av i så fall?
Och hur gynnar det mig...?

I dag har jag gjort sånt där osynligt tråkgöra.
Sånt som bara märks när det är ogjort.
Torkat golvlister och skåpluckor, städat skräphinkskåpet och rengjort fläkten.
Kört bort skräp, alla dessa tusenmillioners plastbyttor som inte har nåt lock som passar, plastkassar till förbannelse, tidningar och tomma mjölkkartonger.
Så var det gjort.
Dags för pausvila - te med blogg.
Sen blir det dammsugning, golvtorkning, tvätthängning och matlagning.
Fläskfile med potatisgratäng.
Blir nog bra det.

Tanken på alla pengar jag tjänar piggar upp mig lite.
Hushållsnära tjänster får man väl dra av på skatten, va?
Borde bli en rejäl slant.
Och visst tjänar man extra mycket när det är helg?
I så fall sparar jag nog lite stök till imorgon också....

Jag bara undrar hur det kommer sig att jag nuförtiden är mycket tröttare på fredagar än på måndagar...?
Så vitt jag kommer ihåg så var det tvärtom för (bara) några år sedan....
Här stundar nu ett MYCKET stillsamt fredagsmys.

Ha en fin fredagkväll, allihop!

Dataproblemet finnes icke mer, ty det hava självläkt under natten, som jag så vist (av bitter erfarenhet) förutspådde.

Det är ett mysterium men icke desto mindre ett MIRAKEL!!

...som jag sa till teknikern som smart nog ringde upp igen INNAN han skulle till att rycka ut till undsättning med akutväska och påslagna sirener...
Vem kunde väl tro att en enda pytteliten urdragen sladd skulle ställa till så mycket besvär?

Helsicke.
Skammens rodnad pryder mina kinder.
Här har jag lyckats med konststycket att inbilla supporten att vi har en helt unik teknisk lösning som inte finns någonstans i landet för övrigt. Dom kunde knappt tro att det var sant att vi hade utrustats med så undermåliga grejor - och det var det ju inte heller...
Jag har lyckats få en postombudsansvarig att gå i taket över att supporten inte hade installerat rätt saker hos oss från början. Jag har fått upprepade samtal från postcenter som bekymrat undrar hur det egentligen går för oss stackare som blir lämnade i sticket av den knäppa supporten som inte begriper sig på problemet.
Vi har fått oss tillskickat ett nytt tangentbord från en upprörd medmänniska i Umeå som läst lusen av supporten å våra vägnar, då han tyckte att vi inte fått tillräcklig hjälp.

Jag blir nästan rörd över all välvilja och uppmärksamhet.
Herregud vad det händer saker när jag rycker i några trådar...
I synnerhet när det är FEL trådar jag rycker i.

Till mitt försvar:
Jag har aldrig skyllt på supporten.
Jag vidhåller att det var en trevlig kille jag pratade med, som gjorde vad han kunde för att hjälpa mig. Fast hade han ställt lite bättre frågor hade problemet antagligen uppdagats tidigare.
Jag är trevlig när jag ringer för att be om hjälp.
Det ÄR många sladdar! Det ÄR trångt och svårt att se var dom går!

Och det var faktiskt jag som till slut hittade felet.
Även om det väl förmodligen var jag som ställde till det redan från början...

Min arbetsdag i sammandrag:

Datatrassel.
Ringer supporten.
Slår av, slår på, slår av.
Slår på.
Postdatorn fortfarande död.
Supporten i örat.
Kollar sladdar, kollar kontakter och anslutningar.
Kryper och hukar in under och bakom och mellan.
Trångt. MASSOR av sladdar och MASSOR av damm.
Frågar supporten om han tror att alla sladdar verkligen behövs.
Det tror han.

Men felet hittar han inte.


Antagligen läser dom en hel del psykologi på Tekniksupporthögskolan.
"Tala lugnt och tydligt i samma tonfall."
"Vad du än gör - Skratta Aldrig åt kunden, hur dumt det än låter."

Och pedagogik.
- Om du följer sladden som sitter fast i skärmen var hamnar du då?
- Tja, jag hamnar jäkligt illa till. Trångt, dammigt och rörigt...

Och konflikthantering.
- Fattar du hur många sladdar det är här bakom?!!
- Vaddå nätverkskabel??

Och krishantering.
- Näää, det funkar ju inte ändåååå!!!

I morgon skickar dom en tekniker med akutväska.
Skulle inte förvåna mig om skiten självläker under natten, bara för att retas.

Apropå Finnkampen i morse så ska det kanske vara osagt vem som vann över vem och vem som egentligen blev mest lurad...

För lite stressigt blev det allt.
Och nu kommer jag liksom inte ikapp.
Hur jag än skyndar mig så springer tiden ifrån mej.

Tänk om man vore lite mer som Chuck Norris...



Ni vet, den gamle actionhjälten med nävar av stål
och som är Hård mot dom Hårda.
Som skapar sina egna lagar och inte tar order av nån.

Okej.
Det ligger kanske inte heeelt i linje med min personlighet, och om jag ska vara helt ärlig så tror jag aldrig att jag har sett någon film med honom heller...



Hursomhelst så sitter den här lappen upptejpad på mitt jobb.

Det är inte jag som har satt dit den, men det låter som en bra lösning...

Ha!
Där överlistade jag henne allt!
Finska tanten i klockradion, alltså.
I morse låg jag i bakhåll,
och PRECIIIS när hon skulle till att skrika till mig att stiga upp
så tryckte jag på snooze!!
Ni kan tro att hon blev snopen!
Sen stängde jag av henne helt precis när hon tänkte skrika igen!!
Ägd! som ungarna skulle ha sagt.

Och SEN somnade jag om...

Där lurade jag henne allt.

God morgon allihop!

Tänk er en stor skål med vatten.
Där i flyter mina prioriteringar omkring.
Allt som är roligt och glatt guppar förnöjsamt omkring på ytan.
Det är bara att plocka för sig av godsakerna.
Här ligger familjetid, bloggen och skrivandet.
God mat och en bra film.
Bland mycket annat.
Ovanför ytan svävar drömmarna och förhoppningarna som rosa såpbubblor.
En del av dom flyger så högt att man aldrig når dom och somliga spricker, men en del av dom sjunker så pass att dom blir nåbara och möjliga att förverkliga.
Längst ner på botten ligger gruset och skvalpar.
Plikterna och måstena.
Surdegarna som man måste blöta ned sig rejält för att nå.
Källarstädning, avloppsrensning och fönsterputs.
Frågan är hur man fördelar tiden på bästa sätt mellan pärlor och gråsten?
Givetvis plockar jag hellre pärlor.
Men skjuter man upp måstena för alltför länge så är väl risken att det börjar stinka ur bottenslammet...

Sonen hostar och snorar och har sig och hela hemmet känns mest som en sanitär olägenhet.
Sviter efter sportlovsresan med skidåkning i Hemavan.
Trodde fjällen skulle vara hälsosamt och stärkande...
Verkar mera tvärtom, faktiskt.

Undrar om man kan stämma någon för falsk marknadsföring?
Så man får loss pengar till en stärkande solsemester i stället...

Tolv minus och lätt snöfall.
För övrigt Soligt & Roligt!
Verkar bli en bra tisdag, det här!

Det har varit modevisning i Paris, tydligen.
Karl Lagerfeldt tyckte att scenen behövde piffas till lite, så han beställde snö.
Riktig snö. I massor.
265 ton, närmare bestämt.
Direkt från ishotellet i Jukkasjärvi till Fina Gatan i Paris.
Tolv minuter tog visningen,
sedan var det över och då behövdes snön inte längre.
Och vad gör man då?
Med 265 ton oönskad snö i Paris?
Jo, man fraktar tillbaka den till Jukkasjärvi, naturligtvis!
Eftersom Frankrike tydligen har en lag som förbjuder utländsk snö att smälta inom landets gränser...

Coolt?
Nja. Snarare dumt...

Publicerat den 11 mars, 2010 kl. 20:45 av Tapio


Hahahaha!!!
Vart går din gräns?
FINNS det nån?
Kan killar ha kjol? Skor med klack?

Maken ser på Formel 1 i tv-rummet.
Wwwweeeeeeeeoooooooommm....
Wwwweeeeeeeooooommmmmm....
Wwwweeeeeoooooommmmmm....
Och så vidare.
I 47 varv.
Lika underhållande som en myggsvärm i örat en regnig sommarkväll i norrlands inland.

Inte särskilt, alltså.

Nuförtiden behöver man aldrig sväva i okunskap om någonting.
Det må gälla historiska slag eller vapenlagar eller hur man på bästa sätt tar livet av någon med en krukväxt...
Numera behöver man inte ringa en vän.
Man googlar istället!
Det sägs att kunskap aldrig är tung att bära.
Det är helt sant.
Den väger inte mer än en laptop.
Jämför det med att bära omkring på samtliga band av Nationalencyklopedin...

Alltså...
Lite surt känns det ju att jag missade Årets Happening...
(Nej, jag menar inte Melodifestivalen...)
Så nu kom jag på att jag ska ha en alldeles egen Hemlig Bloggträff!!
Alla är Varmt Välkomna!

Tid:  NU!!!

Plats:  HÄR!!!

Jag bjuder på jordnötter och lite rester från middagen!!
Det låter väl jättekul!!??
Tveka inte, KOM NU!
Skynda er på!

Jag väntar med spänning....

Tjaa.
Vad är väl en bal på slottet...?
Eller en bloggträff i Stockholm, för den delen.
Den kan ju vara alldeles dötrist.
Fast jag tvivlar.
Tänk på vilka som är där!
Gun, Anne och Egoinas mamma. Ellis och Cherin och Mohammed.
Och många fler än så, säkert.

Inget trist gäng precis.

När maken tar saken i egna händer,
händer det saker!!!



Det var högst nödvändigt.
Våren verkar behöva hjälp på traven.

Och titta!
Det hjälpte ju, titta så fint väder det blev!!


Åååå vad han är DUKTIG!!!

Nu blev det Soligt och Roligt!

Den kan inte vara långt borta nu, det känner jag på mig.
Men den håller sig undan, den rackarn.
Lite blyg, kanske..?
I dag tog jag hjälp av två experter!



Om inte dom här två kan spåra våren, så kan ingen...
Noggranna är dom också.
Här har dom hittat en liten bit, i allafall.
Alltid något.
Men resten då?
Var är VÅREN???



AHAAAA!!!
Det är därinne den gömmer sig....
Hallååå? Hallååååå??
Knäpptyst.
Den sover nog fortfarande.
Inte värt att väcka den, då kanske den blir ilsken och vägrar komma fram överhuvudtaget.
Hmmm.....
Jag väntar väl lite till då.

Men bara lite....

Den här fina Awarden har jag fått av snälla Nanna!
Tusen tack!
Jag är urusel på blommor, men den här ska jag ta hand om ordentligt!

Jag sprider den med glädje vidare till 12 av mina bloggvänner som sprider ljus och värme i vintermörkret:

Ama de Casa
Dansbandsfrun
Anjocapi
Gafflan
Mita
Anne
Gun
Britt
Afrodite
Bara Jag
Fjortisenochmorsan
Stattinskan (fast hon påstår att hon bloggpausar just nu..)

...och förstås Egoinas Mamma!


Tack till er och till alla er andra för att ni finns och förgyller min vardag med era kloka inlägg och härliga kommentarer!
Kram!

En extra stor blomma till Maria, Annica och Janne, som ofta kommenterar men inte har egna bloggar och därför kanske inte får så mycket gensvar tillbaka... Ni ska veta att jag uppskattar er VÄLDIGT MYCKET!!

...från en lite uttråkad arbetskompis:

" Hej Gunnel!
Vill bara passa på att önska dej en riktigt trevlig Halloween och en fin start på 1987!!
Alla här på Alzheimerhemmet hälsar!
Kram från faster Rune"

Hahahahaha!!
Om man bortser från att man skojar om en sjukdom,  så tycker jag att den var rätt rolig!!

Japp, nu vräker det ned igen...

Snökurvan pekar stadigt uppåt!

Å så var det Torsdag igen!
Det är bra, för då är det Fredag imorgon,
och då är det ju i stort sett HELG!
God Morgon, allihop!

Det luktar himmelskt från köket.
Dottern och Bästa Tremänningen bakar!!!
Undrar vad det blir...
Och om man får smaka...?



JAAAAA!!!!

Det får man!!
Tack tjejer! Extra kletiga Brownies med extra klet!!
Mums!
Precis som jag vill ha dom!!

Tonåringar är roliga.
Ibland är dom arga och stampar och skriker och ibland är dom så ironiska och sarkastiska att det svider i öronen.
Oftast vet dom allting bäst om allting, även om sånt som dom inte har en aning om.
Ibland är dom små och ynkliga och ömhetstörstande och vill sitta i knä och kramas.
Ena stunden är dom kloka och vuxna för att i nästa stund tramsa och svamla och skratta  på sig för ingenting.
Det är Drama, Komedi och Action omvartannat.
Stor underhållning varje dag.

Som i dag till exempel.
Dottern och Bästa tremänningen blev i värsta spexartagen!!

 

 

Hahaha!!
Knäppt, va?

Somna inte med blött hår...

Om du inte har Oceaner av tid  på morgonen, förstås.
Det har inte jag.
Således ligger jag lite efter, tidsmässigt.
Därför kommer morgoninlägget först till lunch.

Håret blev det ingen ordning på, ifall ni undrar.
Platt på ena sidan och stort på den andra.
Wild and crazy, som man brukar säga.

Astrid hade frusit fast på vägen

Skellefteå Kattungen Astrid vägde 580 gram när hon hittades, fastfrusen på vägen. Det var 18 grader kallt ... mitt ute i ingenstans... Hon saknar ena örat och svansen, men repar sig bra i sitt nya hem.
Det var i Boåker, Kågedalen, som ett tidningsbud för tre veckor sedan hittade kattungen Astrid.
Hon var fastfrusen och han fick därför hacka loss henne från vägen, med ett verktyg.

Denna historia stod att läsa i gårdagens lokalblad.

Stackars kisse!
Så det kan gå!

Det är det våran Lillkisse har sagt hela tiden.
Hon har varit mycket svårövertalad gällande utomhusaktiviteter den här vintern.
Några korta, korta besök utanför ytterdörren har hon blivit påtvingad men det är också allt.
I stort sett har hon hållit sig inomhus sedan nån gång i början av november.



Hon är av den bestämda åsikten att på vintern är det säkrast att hålla sig inne.
Bättre att ligga varmt och bekvämt och bli kliad på magen.
Och söker man spänning i tillvaron kan man ju alltid utmana Prickhunden på Stövarbrottning!
Lillkisse vinner varje gång!

Mycket bättre än att gå ut och frysa öronen av sig.

Vintern rasar ut....
Eller i allafall ner från taket.
Med ett BRAK!!

Bakom den där dörren till vänster  (den som är översnöigast..)
ligger vår reservfrys med Godköttbitarna...
Har vi tur så hinner det kanske tina bort lagom till grillsäsongen.

Sonen nobbade Skott-lovet och drog till fjälls i stället.
Som om Skidåkning i Hemavan skulle vara roligare än Snöskottning i Hemmet...
Och för Maken lockade kvällens hockeymatch mer än att umgås med resterna av familjen.

Bra!

För då kan jag och Dottern fira Kvinnodagen i fred!!!
Med Världens Godaste Smoothies!!



Jag fick tomteblosset på min (vi hade bara ett...) för jag har ju ändå varit Kvinna längst av oss!

Det var lite svårt att tända, men sen tog det sig!!
Vackert, eller hur?!!



Det brann så länge att brandlarmet började tjuta!!
Jag var tvungen att vifta med Makens långkalsonger under brandvarnaren ett bra tag innan det slutade!!
Så fick han vara med ändå, på ett litet hörn...

Men nån Smoothie får han icke!
Försvinnande gott, som man brukar säga...

Nån som vill gå en mil i mina jobbarskor???

Nähä.

Tror inte att dom håller för det, heller.
Dags för sopkorgen.
Obönhörligen!

Ajöss med dom.

Dags för nåt nytt och fräscht.
Nåt Vår-piggt!!


Som dom här, kanske...?

Jag är belagd med munkavle.
Kan inte kommentera fast jag så gärna vill!
"Bad Gateway" står det när jag försöker.
Vad är det för nonsens?!
Jag som har så många välövertänkta kommentarer att leverera till alla era sköna inlägg!
Snopet.
Så "Bad" att jag behöver censureras på det här viset är jag väl ändå inte?

Förresten sägs det ju att dåliga flickor inte är det sämsta...

Förhoppningsvis har det löst sig till i morgon.
Jag kan stå ut med problem som självläker och försvinner över natten.
Så jag sover på saken och hoppas på det bästa.

Natti natti!

Nio mil mellan Sälen och Mora.
Motlut, bakhalt och blåbärssoppa.
Mjölksyra i armar och lårmuskler.
Snor och svett och rimfrost i mustaschen.
Det är ett under att någon överhuvudtaget vill vara med.
Att 16 454 stycken har anmälts övergår mitt förstånd.
Dessutom påstår dom att dom tycker att det är roligt också.
Systersonen är en sån.
Enligt resultatsidan passerade han kontrollen i Risberg i god fart för en halvtimme sedan.
Beräknad målgång strax före klockan två.
Duktig grabb!

Han verkar vara på rätt spår.
Själv är jag ju som bekant inte så spår-tig.
Men bra på att stava...

Här är det Kaos!

Latmasken slåss mot Arbetsmyran och det är ovisst vem som vinner.

Latmasken hade ledningen länge, hela förmiddagen faktiskt,
ivrigt påhejad av sina kompisar Dammråttorna.
Arbetsmyran blev tvungen att ropa på förstärkning i form av Snabelgrisen,
och då blev Dammråttorna rädda minsann!!

Jag har inte tiiid med sånt här tjafs!
Solkatterna lockar genom det oputsade fönstret och vill att jag ska komma ut istället.
Det är ett makalöst väder, strålande och klarblått och vindstilla.
Fåglarna kvittrar också, och det har dom inte gjort ofta den här vintern minsann.
Äsch, jag struntar i bråket och går ut med hundarna istället.
Sätter mig vid solväggen och tänker stora tankar.
Sånt ska ju också göras...

När jag kom in igen för att hämta en ny kopp te, låg Arbetsmyran utslagen på köksgolvet.
Latmasken hade vunnit på Knock-out, och pustade ut på sofflocket.
Det var en rätt väntad seger.

Arbetsmyran har verkligen varit ur form på sista tiden.

En lunchfundering igen:
Om jag vore en maträtt så skulle jag nog vara
en Pizza!



Inte så spännande kanske, men nåt man längtar efter ibland...
God och mättande, men inte direkt fettsnål.
Anpassningsbar och omtyckt av de flesta...?
Hyfsat näringsvärde och förhoppningsvis vanebildande....

Nån som blev sugen..? ;DDD

Strålande, underbar SOL, vindstilla och tio ynka minusgrader!
Konstigt ändå vad vädret kan göra för humöret!!
Dessutom är det helg alldeles strax!
Nu igen!!
Och Sportlov för di "små".
Eller....det är i allafall vad dom tror...
Jag tänkte nämligen införa ett Skott-lov i stället!
Gud vet att det finns att ta av!



Kanske kan dom skotta fram Våren?
Jag är säker på att den finns någonstans där under...

Godmorgon på er allihop!
Ha en Finfin Fredag!!

Barnen överlevde som väntat friluftsdagen.
Fast med nöd och näppe...
Dottern fick dock rejäla skavsår på bägge fötterna av dom lånade pjäxorna.
Riktigt fula och onda.
Men det hör väl till med blod, svett och tårar i sportvärlden...

Apropå friluftsdagar, kommer jag i håg en vi hade på gymnasiet våren 1986.

Heldagsorientering på Vitberget i hård vind och ösregn.
Samma dag som kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, för övrigt.
Det blev surt nedfall över Skellefteåområdet i dubbel bemärkelse.
Vi lärde oss ord som Geiger-mätare och bequerel
och förbjöds att plocka bär och svamp.
Tonvis av renkött kasserades som otjänligt
eftersom renlaven blev så förorenad.

Minns ni?

I de hårdast drabbade områdena i Ukraina lider människorna av sviterna efter världens största kärnkraftsolycka än i dag.
Fortfarande, över tjugo år senare, föds missbildade barn och människor insjuknar i cancer av olika slag.
Förhoppningsvis har säkerheten förbättrats på liknande anläggningar så att det aldrig kan hända igen.




För min del tycker jag nog att vindkraft känns som ett säkrare alternativ.

Ungarna har friluftsdag idag.
Dom åker buss en mil och sen får dom åka skidor hem.
I går blev det inställt, av förklarliga skäl.
Då kommer det surt efter, det vill säga idag.

Här i huset fanns det somliga latmaskar som hoppades på vild snöstorm och tjugofem grader kallt idag igen.
Då skulle det bli inställt igen. För gott.
Dom åker nämligen hellre nedför backar än uppför.
Det går utför med ungdomen...

Fast jag måste säga att frilutfsdagarna är inget jag saknar med skoltiden.
Tycker nog att loven var bäst, faktiskt...;D

Stormen har bedarrat och solen ser ut att möjligen våga sig fram.
Än så länge är det inte mer än minus åtta.
Verkar lovande det här!
Snödrivorna ligger dock där dom ligger, efter en blåsig natt.
Dryga metern på sina ställen här på gården.
Ingen mening med att låta Pärlan försöka ens.
Får bli färdtjänst till jobbet idag.
Maken, alltså.

God morgon!!

Vi har lite trubbel med termostaten på mitt jobb.
Den lever sitt eget liv och gör lite som den vill, helt enkelt.
Är det kallt ute är det kallt inne och tvärtom.
Utom ibland då det är jättejättevarmt oavsett väder ute.
Så är det nu, och jag vet att jag borde vara nöjd, som jag har klagat på kylan.
Men gnällig som jag är tycker jag  att +27 som arbetstemperatur blir lite svettigt...
                                   
Och i dag - som om jag inte var tillräckligt varm innan gjorde jag en hastig och oförutsägbar rörelse när jag stod i kassan och skulle ta betalt av en kund, som innebar att hans bankkort slungades iväg och slank ned i en tremillimetersspringa mellan kassadisken och korvgrilleriet.
Hastiga och oförutsägbara rörelser är lite min grej, nämligen.
Jag såg hela händelseförloppet liksom i slowmotion utan att kunna ingripa.
Rakt ner i springan åkte det och bara försvann!
Panik!

Hämta kofot, bryta isär disken, torka svetten ur pannan
och le beklagande mot kund.
Snäll kund, ska tilläggas, mycket snäll kund.
Snäll kund kommer bakom disken, faller på knä och rotar bland dammråttorna på golvet.
Snäll kund får damm i näsan men hittar Skruv!
Framsteg! Genombrott!
Snäll kund skruvar bort Skruv, bänder med kofot, petar med tumstock och
HITTAR KORT!!!
Jubelrop och lättade suckar!
Hela butiken brister ut i en spontan applåd.
Nästan.
Men skönt var det .
Det var svettigt ett tag. Och lite pinsamt.

                          
                      
- Ja tack då, säger Snäll kund och ler. Det gick ju bra det här!
- Hmm, tack själv, säger jag. Och välkommen åter.

Det är inte klokt så mycket snö det verkar finnas där uppe!
Och alltihop ska tydligen ner precis här...
Det stormar och tjuter och knäpper i husknuten, men än så länge står huset kvar i allafall.

Hundarna ska ut ändå, dom skiter i ovädret.
Bokstavligen, och tackochlov gör dom det ganska snabbt också.
Promenaderna blir inte mycket längre än nödvändigt, det ska erkännas.
Hundöronen flaxar rakt ut och mitt eget ansiktskinn pressas bakåt i motvinden.
Det var länge sen jag var så släthyad, och överskottsskinnet värmer skönt bak i nacken...

Halvmeter höga snödrivor gör vägen oframkomlig innan plogbilen har röjt undan.
Blir förvånad men glatt överraskad över att morgontidningen verkligen ligger på plats i postlådan!!
Jag hade haft stor förståelse om det inte hade varit så...

Nåja.
Jag har ett varmt, stadigt hus och ett bekvämt inomhusjobb, ifall jag nu tar mig dit.
Varken jordbävningar, översvämmningar eller hungersnöd hotar.
Det är riktiga katastrofer, det.
Det vi lider av är, trots allt, bara en årligen återkommande företeelse som kallas vinter.
Och även om det känns som om det verkligen räcker nu, så är det inte mycket vi kan göra åt det.
Utom att gnälla lite och vänta på våren.

Jag vet att det finns dom som har det mycket, mycket, mycket värre.

Men det är väl ingen tröst att andra har det sämre?

...fick jag i dag!!
Det behövdes verkligen, men  jag har liksom inte haft tid...
Men så blev jag fast i köket, vid radion för det här ville jag bara inte missa!!
Och det ena ledde till det andra, som det heter.
Plötsligt var disken diskad, skafferiet städat och golvet torkat.
Och på köpet fick jag veta vem Em helst vill hångla med...;D

Nej..det fick jag ju inte...
Men det var kul att lyssna ändå!
Och bra att få städat!
Tack för hjälpen, Em!

Maken har jobbat över och kommer hem svettig och uppriven.

På vägen hem körde han efter en bil som som körde lite saktare än normalt och rätt långt ut i vägrenen.
Maken saktade in och fick syn på två långa rep som släpade efter bilen i mörkret och snöröken.

Längst ut i änden på varje rep hängde två barn i  tio, tolvårsåldern i svarta overaller som tolkade efter bilen på varsin åkmadrass.
Madrasserna hade svängt ut i mötande körbana och bara en lycklig slump gjorde att maken hann upp dom och fick stopp på dumheterna innan en mötande bil gjorde det.

Ungarna hade inte haft en chans, och inte den mötande bilen heller!
Tänk om dom hade halkat av madrasserna så maken hade kört ihjäl dom!?!

Jag blir alldeles svettig vid tanken!!
Tänk så många liv som kunde ha blivit förstörda ikväll på grund av en obetänksam artonåring med färskt körkort bakom ratten på en bil.

Maken läste lusen av honom och förhoppningsvis gick budskapet in.
Förhoppningsvis gör han aldrig om det och förhoppningsvis inser han hur nära det var att allt gick åt pipan.
                                  
Änglavakt, känns som rätt ord just nu.

...kanske inte så dum ide´ ändå, med
Vår-OS och Höst-OS också....

(Em nämnde något om att det eventuellt kunde tjänas pengar..;)

Och eftersom det ändå antagligen är oundvikligt att det bär därhän förr eller senare så kan jag ju lika gärna vara med och styra upp det hela så gott det går redan från början.
                    
Jag tänkte så här, angående lämpliga grenar till spektaklet:

Vår-OS 

Hoppreps-hoppning, både individuellt och som lagsport med
Långrep och Freestylehoppning.
Hoppa Hage - lagstafett
Kulstötning - Stenkula 25 meter
Rockring
Stövelkastning

Höst-OS

Gyttjebrottning - en riktig publiksport!
Lövräfsning - lagtävling på tid
Drakflygning - där finns det nog massor med sponsorpengar att hämta!
Vedklyvning
Yxkastning
Hustrubärning 5 km, 15 km och så 5-milen - en fin gammal sport med finska anor.

 

Det här är sporter som jag kan tänka mig att se!!
Jag tror det kan bli riktigt bra, faktiskt!

Eller vad tror ni?

Håll ut, alla sportfånar...
Ryktet säger att om bara två år är det sommar-OS i London!




Hmmm....
Om jag räknar rätt, så innebär ju det att det inte alls är fyra år mellan OS:arna som expertisen hävdar!
Det är ju bara två!!?
Alltså, Sommar-OS vart fjärde och Vinter-OS vart fjärde 
= OS vartannat!

Aha!!!
Jag tror minsann att jag är ett bedrägeri på spåret här, av gigantiska proportioner!!!
Vem vet hur det slutar?
Jag märker nog vartåt det barkar...

Rätt vad det är så klämmer någon listig IOK-general in
ett Vår-OS och ett Höst-OS också,
och så plötsligt sitter vi där med OS varje år och undrar över hur det gick till!

Minns var ni läste det först, mina vänner....