Sjöstjärna till förrätt...



Sjöhäst till varm(?)rätt...



Och havets samlade läckerheter till dessert!!
Efterrätten är ju som bekant dagens viktigaste måltid, och den får man absoluuut inte slarva med!!

På skoterspåret, alltså!
Själva skoteråkandet ger jag inte mycket för, men spåren skapar fantastiska vinterpromenadvägar i skogen där man inte annars hade kunnat gå.



Och när man går där man inte brukar gå, så ser man också saker man inte brukar se...
Åtminstone inte så ofta.



Som det här till exempel!
Sånt ser man inte ofta, eller hur?
Fascinerande!



Här har älgarna haft brottningsmatch och av döma av snöklumparna i trädkronorna kan man misstänka att det hela urartade i snöbollskrig!

Det hade varit nåt att se, det!
Det kallar jag en naturupplevelse utöver det vanliga.
Varför hamnar aldrig dom filmerna på Mitt i Naturen?
Om det inte vore för dom tydliga bevisen, skulle man nästan kunna tro att det aldrig hade hänt överhuvudtaget...

I min grönaste ungdom drömde jag om ett eget kafe´med rutiga dukar och ljus på borden, och uteservering på sommaren. Själv skulle jag ha ett vitt förkläde med volangkant och håret uppsatt i en klädsam knut när jag hastade runt med kaffekannan mellan borden i en ljuvlig doft av vanilj och kanel. Självklart skulle allt vara hembakt och välsmakande och öppettiderna generösa, och att jag själv skulle sköta allt från bakning till kassa och servering såg jag inte alls som något problem utan snarare som en spännande utmaning.
Tja pja.
Maken var inte fullt lika övertygad, trots att det är han som har de blå ögonen i familjen.
Hursomhelst blev det inget av med kafe´drömmarna, livet och barnen och verkligheten kom emellan och så här i efterhand tackar jag min lyckliga stjärna.
Att stiga upp vid tresnåret varje morgon och sätta fingrarna i deg är inte min grej.
Inte bakning över huvudtaget, om jag ska vara ärlig.
Problemet är att jag har svårt att göra en sak i taget.
Ska jag ändå baka gör jag flera sorter samtidigt, vilket oftast innebär att åtminstone någon blir lidande.



Igår blev det slickepotten som strök med. 
Egentligen var det choklad som skulle smältas, inte plast... (Vattenbad är tramsigt tycker jag, det går preciiiis lika bra att göra det direkt i pannan...)
Läget för kastrullen är allvarligt men stabilt, den har visserligen fått bestående skador men kommer att överleva.

Nåja. Lite svinn får man räkna med.

Slutresultatet blev i allafall gott!



Kladdkakemuffins!



Och smaskiga Karlsbaderbullar!



Stackars elvispen är alldeles utmattad!!
Själv är jag lite stel i nacken, men det är nog bara bak-värk..;D
Då återstår bara efterbörden. Suck.



Mycket väsen för tjugo bullar och tolv muffins, kan tyckas...
Förhoppningsvis kommer de att avnjutas med andakt och belönas med kärleksförklaringar och stående ovationer.
Som sagt.
Drömma går ju.

Bilden stulen från nätet, men min bulle såg ut preciiis sådär, jag lovar!

Rivstartar fredagen kontinentalt med the´och croissant.
Jo, jag vet att man ska dricka cafe´au lait till, men jag vill ha mitt the´på morgonen, nån måtta får det var på dom franska fasonerna.

Men O la la, vad det smakar bra!

Preciiis som på en fransk liten uteservering någonstans på rivieran.
Fast inomhus.
Minus den rutiga duken, dragspelsmusiken och servitören i basker och vaxad mustasch.
Fast plus plusgraderna, vi har faktiskt hela fem stycken såna här i västerbotten idag.
Och solen kikar fram mellan molnen.
Verkar lovande det här.
Ha en fin fredag allihop!

I rent energisparsyfte tänkte jag återanvända förra veckans torsdagsinlägg ( vilket som av en ren slump råkar vara det senaste skrivna, minus ett)
Inga större förändringar har nämligen inträffat sedan dess, det mesta som stod i det inlägget gäller fortfarande.
Pannkakan är fortfarande slut och maken kör skogskran i dag också, såvitt jag vet.
Skyndade ut till skogen på lunchrasten igår och serverade honom välsmakande bullfika i traktorn.



En snabb puss och sen iväg.
Inte mycket till lunchhångel, men man får vara glad för det lilla.
Tråkhockey är det tydligen också ikväll, precis som förra veckan, innebärandes att maken flyr hemmet för att umgås med likasinnade. Antagligen blir det förlängning den här gången också, det brukar det bli. Hoppas på vinst ändå, för en glad make är en bra make och med lite tur så kanske det ena leder till det andra...


Själv pysslar jag med annat under tiden - bak, stök och en film med barnen kanske om dom vill göra mig sällskap i soffan. Lite bloggning blir det nog också, ifall min laptop är med mig, den var lite krasslig igår när jag skulle gå på besöksrunda. Fast den var nog bara lite otränad, den stackaren har ju inte fått så mycket uppmärksamhet på sistone. Det är väl förstås inte så lätt att plötsligt bli på, när man varit av så länge.

Tja pja.
Som sagt, inte mycket nytt under solen.
Utom möjligen Solen själv, då.

Jag såg den nämligen idag - den finns där uppe!!
Och det gjorde den inte förra torsdagen.

Japp, då försöker jag igen.
Andas djupt och ta i från tårna.
Huvudet upp och fötterna ner och hyfsad koll på organen däremellan.
Det mesta hänger där det ska och fungerar som det borde.
Inte mycket att skylla på längre, alltså.
Nu är det dax att rycka upp sig och sparka liv i dököttet.



Tack alla ni som har peppat och väntat på mig, ni är guld värda allihop.
Jag är tillbaka.
Tror jag.
Ont krut och allt det där, ni vet.

Kram!

Så var det torsdag.
Pannkakorna är slut sedan länge, liksom inspirationen.
Det känns som om bloggandet har gått på tomgång ett bra tag nu och hjärtrytmen är minst sagt oregelbunden.
Läget är kritiskt men stabilt, skulle man nog kunna uttrycka det, men ännu är jag inte redo att trycka på den stora röda knappen som det står ta bort blogg på.
Kanske kommer kreativiteten tillbaka hux flux när jag minst anar det.
Hoppas det.
För övrigt går livet sin gilla gång, antingen är det mer än tjugo minusgrader eller så snöar det.
I dag snöar det inte...
Fast det blir lite, lite ljusare för varje dag, det kan man inte undgå att märka ändå. Långsamt blir dagarna längre och oavsett hur djupt snötäcket än ligger så är det ett faktum att vi går mot vår.



Snötäcket på taket skottades bort i går av Sonen och hens kompis. (Det är inte dom på bilden om ni undrar..)
Taket som skottades är platt och stort och dom skötte jobbet med den äran. Uppenbarligen finns det mer kraft i fjortonåriga pojkkroppar än man kan tro när man ser dom i avslappnat tillstånd uthällda i soffan.

Maken skottade ladugårdstaket. Duktigt det också, även om han fuskade lite...
Varför använda spade om man inte måste? ;D

Här följer en sammanfattning av helgens ätande.
Sekreteraren i Intresseklubben ombedes härmed att noggrant anteckna och meddela samtliga medlemmar...



Veganfredag!
Toast med trattkantarellstuvning med mycket grädde och lite vitlök. Grönsallad med fetaost, vin och inte ett dött djur så långt ögat når. Fast gott ändå! :D



Hummerlördag!
Födelsedagsfirande hos goda vänner (tack Tobbe & Marie-Louise) med en fantastisk hummersoppa och romtårta.
Mums! som Maria Montazami skulle ha sagt om hon varit med...



Älgsöndag!
Ordningen återställd med lite dött kött i hemmets lugna vrå. Blodig biffrad i rödvinssås med rostade grönsaker.
En utmärkt avrundning på helgens ätande.
Till makens sorg blev det dessvärre inget över till matlådan i morgon...
Såja, upp med hakan!



Det finns ju efterrätt!
Hurra! Vilken tur!
Inget tröstar så bra som choklaaa!! ;D

Raaap, som sagt.

En kollektiv GULDSTJÄRNA delas ut till samtliga kreativa gissningar!
Visserligen finns det vissa drag av både ET och WALL-E hos dom bägge,
men vad hjälper det när svaret är HELT FEL!!!

Den enda som såg RÄTT var den förtjusande AFRODITE som knäckte svaret på just håret!

Afrodite om Lika som bär...:

Jag ser definitivt något...ögon, helt enkelt en figur...Men jisses! Det är ju Marge och Bart Simpsons frilla i alla fall! =)
Kram och godmorgon!

Hon vinner självklart högsta pris - en cyber-lunch med mej på valfri planet!



GRATTIS!!














 Ser ni NU då??!!

Plättlätt, eller hur! :D

Ser ni vad jag ser?



Eller snarare vem?



Eller vilka?

Nå, vad säger ni?
Va? Va? Va?

Nytt år - Nya (o)vanor!

Jag har lovat mig själv, tyst och i största hemlighet, att dra ner på sockret i allmänhet och godiset i synnerhet.
Det går så där, faktiskt.
Hittills har jag inte köpt nåt godis själv. Att jag däremot äter av redan inköpt godis, är ju liksom en helt annan sak.
Fikat på jobbet har jag också hållit mig ifrån.


Inte så svårt kanske, med tanke på att vi inte har några schemalagda fikaraster, utan fikar på stående fot när och om tillfället ges. Men ändå.
Stadiga frukostar har det också blivit - gröt med äppelmos och hemlagad smoothie på morgonen, till barnens stora lycka. En bieffekt av detta är att till och med Sonen faktiskt äter frukost nuförtiden. (Ja, dom gillar gröt. Och broccoli, spenat och surströmming också, fast inte till frukost förstås..:)

Således ligger jag för närvarande lite minus på mitt dagliga sockerintag.
Eller skulle göra, rättare sagt, om det inte vore för min nya besatthet,
Kvälls-bak!
Återigen till barnens (och makens) stora lycka.



Jag hinner knappt innanför dörren på kvällarna, innan jag sätter igång.
Hittills i veckan har jag hunnit med Potatisbakelser, Nötslabang, Brownies och två Morotskakor.
Och det är faktiskt bara onsdag!!
Ikväll funderar jag på att köra Karlsbaderbullar och Nougatkakor.
Jag som egentligen avskyr att baka...
Så vad sockerintaget beträffar, går jag nog plus/minus/noll.
"Vinsten" är väl i så fall snarare doften av nybakt och familjens belåtna smaskande...

Ja, ja. Vi får väl se hur länge "vansinnet" håller i sig den här gången innan det går över...

Vår framsynta Piffningsminister Desssdia har lagt ett utmärkt förslag till regeringen som jag är MYCKET frestad att bifalla:

Hrm, du vet verkligen hur du roar dig kungligt du...
Fast, ska man se det på den ljusa sidan så kanske du är positiv till (ännu) ett nytt förslag som jag tänker lämna in till regeringen: gräva loss Sverige och frakta ner oss till Medelhavet!

Helt genitaliskt, om ni frågar mig...;DMöjligen ligger förslaget liiite utanför Piffningsministerns arbetsbeskrivning, men ordet är fritt och en bra ide´är en BRA IDE´!!

Nog ser det väl ut att rymmas ett litet Sverige nånstans där mittemellan Frankrike och Italien..?!

Fördelarna är ENORMA:

Sveriges möjligheter att etablera sig som turistland kommer att bli SÅ MYCKET BÄTTRE med Medelhavet istället för Östersjön som lockbete! Och eftersom svenskarna i betydligt högre utsträckning än tidigare kommer att välja att semestra inom landet, kommer BNP att öka något alldeles kolossalt!
Vad beträffar HÅLET där uppe i norr, som blir kvar när Sverige är uppgrävt och flyttat, kan vi väll fylla det helt och hållet med snö och is, så att alla vintersportare och snöskoteråkare får sitt lystmäte... Och vart nästa vinter-OS bör förläggas är väl därmed tämligen självklart...
Att sedan Utrikesministern får närmare till kontoret måste väl också betraktas som en klar fördel!

Egentligen återstår väl bara dom rent praktiska detaljerna.
Själva grävandet och flytten och så...
Men den frågan överlåter jag med varm hand och fullständigt förtroende till vår eminenta Fixarminister!
Hipps Vipps en morgon vaknar vi alla upp vid Medelhavet, vänta bara!
Fortast möjligt är inte ett ögonblick för tidigt...

I går lyckades jag ju på ett smidigt (nåja..) sätt se till att jag blev ledig från jobbet.
På en röd dag och allt!
Lyxigt värre. Återstår dock att komma på nåt lämpligt att kalla det hela i lönerapporten.
Jag vägrar nämligen att kalla det semester....
På semestern ska man ha ROLIGT och roligt var det banne mig inte.

I dag var dessvärre undanflykterna slut, och det var bara att pallra sig iväg till jobbet.


I morgon har jag däremot ett vattentätt alibi för att sova ut och stanna hemma...
Det kallas LÖRDAG!!

...kanske man med lite mycket god vilja kan kalla det vi har ägnat oss åt idag...

Allt var frid och fröjd i den lilla familjen fram till halvtvåsnåret då käre sonen plötsligt ringde och meddelade sin ömma moder att han missat bussen hem från stan och därmed behövde hämtning snarast.
Tjahapp.
Jag gjorde inte precis vågen av glädje, det ska erkännas.
Fyra mil enkel väg blir åtta tur och retur, lika med åtminstone en dryg timmes körning. Eftersom jag förväntades befinna mig på jobbet klockan tre var tidsplanen minst sagt pressad.

Efter att ha ringt länstrafiken och kontrollerat att så verkligen var fallet (eftersom sonen envist hävdade att han visst varit på plats i tid och på rätt ställe...) ringde jag jobbet och meddelade att jag eventuellt kunde bli liiite sen och satte mig småmuttrande bakom ratten till Pärlan.

Eftersom jag är härdad och van vid blinkande lampor på instrumentpanelen, reagerade jag inte nämnvärt när ytterligare två lampor plötsligt började lysa.... BIG Mistake, visade det sig för preciiis när jag svängt in på E4:an vid de första trafikljusen på väg in till stan så hostade Pärlan till och tvärdog!
Vred ratten åt vänster så mycket jag kunde och rullade in till vägkanten så gott det gick.

Tjahapp.
Bilen är stendöd och iskall och långtradarna dundrar förbi skrämmande nära där utanför. Snön faller, det börjar mörkna och sonen väntar på busstationen. Paniken lurar i handskfacket och med gråten i halsen ringer jag maken som sitter i en traktor mitt i skogen fyra mil bort. Han manar till lugn och besinning och lovar att komma till undsättning. Jag samlar ihop mig och vågar mig ut med varningstriangeln och sätter mig sedan bakom ratten i väntan på hjälp. Ringer jobbet, förklarar läget och ber dem skaffa fram en ersättare. Fyrtiofem kalla, insnöade minuter - sen kommer han äntligen, Min Hjälte, Räddaren i Nöden!

I sammandrag - hämtning av frusen son, byte av batteri och fläktrem och hamburgare på Max innan hemfärd.
Sitter nu bekvämt installerad i tjocksockor och filt i soffan med make, rara barn och en aladdinask.
Slutet gott, allting gott.
Inte klokt, att man ska behöva anstränga sig så för att få till en ledig kväll och lite kvalitetstid med familjen...:D

..vad kloka ni är!!
En massa superbra ideer som kommer att förbättra tillvaron åtskilliga snäpp och sätta guldkant på livet!!
Äntligen har rätt personer hamnat på rätt positioner,
nu kan inget gå snett - alla fel ska bli rätt!!



Hurra för världens bästa ministrar!

Förresten är det väl inget fel på maktmissbruk, bara man missbrukar den rättvist...

Jag blev lite hes i halsen igår efter mitt högröstade inlägg,
så idag när jag har sansat mig något pratar jag med mindre bokstäver.
Fast ORÄTTVIST är det fortfarande...

Dock är jag lösningen på spåren, tack vare vår eminenta Förbudsminister Gladmymlan!

...Jag förbjuder helg och klämdags-jobb om inte dessa kompenseras med en veckas betald ledighet för varje röd dag som arbetas... och aldrig jobba mer än 4 timmar i sträck. Lön ska per automatik sjudubblas en röd dag. så blir det!! häls förbudsministern

Det känns lovande!
Den här regeringen ska nog kunna styra upp det mesta till sin medborgarnas fördel...

Det finns dom som påstår att den här veckan skulle vara kortare än andra, på grund av att onsdagen kallas trettondagsafton och påföljande torsdag heter trettondagen...
Ha!
Den här veckan är preciiiis lika lång som alla andra, så det så - försök inte inbilla mig nåt annat!
Sju dagar på rad, varken mer eller mindre, oavsett vad man kallar dom.

Att sedan somliga är automatiskt arbetsbefriade så fort en så kallad helgdag infaller mitt i veckan är något heeelt annat...
Själv tillhör jag den kategorin som krävs på semesterdagar ifall t.ex julafton infaller på något annat än en ledig lördag eller söndag. Det går således åt en hel del surt förvärvade sommarsemesterdagar ifall man vill vara ledig samtidigt som andra som har den här ledigheten liksom inskriven som en självklarhet redan från början...

Ändå är jag lyckligt lottad, eftersom jag faktiskt KAN ta ledigt om jag verkligen vill/måste. I min bransch finns det alltid ungdomar som gärna tar på sig att jobba istället. Inom vård och omsorg är det hårdare bud, det vet jag.

Men nånstans tycker jag faktiskt att hela alltihopet är en smula orättvist, för om man räknar ihop alla dagar på året som jag jobbar och jämför med någon som jobbar heltid på ett företag som håller stängt på röda (och halvrosa) dagar så jobbar jag faktiskt mer... Och har inte en enda extra semesterdag för det.

Men jaaag är inte bitter...
Eller...jo, kanske lite. ;D

Hmmm.
Jag tror minsann att jag kan vara en ny valfläskfråga på spåret för den Nya Regeringen...!?

Vad tror ni, ärade väljare och ministerkollegor?

(Och som vanligt har jag ingen aning om varför texten blev så stor...:)

Dagen efter dagen efter, och fortfarande är jag faktiskt rätt seg.
Soffhörnet frestar och jag kämpar inte emot särskilt mycket för att vara ärlig.
Det är minsann ansträngande att ha roligt...

Här kommer en sammanfattning av vår nyår i bilder.
Fotografen är den sköna bönan längst till vänster.



Först ut på den röda mattan blev vi - Soldat 113 Bom med familj! (Visste ni förresten att han var gift med Vivien Leigh? ;D)Den skäggige killen till höger är den legendariske tjuvjägaren Janne Vängman! (googla...:)



Värdfamiljen, Humphrey Bogart med fru och son!
Tusen tack för en fantastisk fest!!!



Här har vi från vänster i bild: Alfred Hitchkock, komplett med korp och cigarr, hans hustru Audrey Hepburn, Betty Boop, James Dean och Marilyn Monroe.



Robert, Mimmi och Marielle!




Dukning och dekorationer är Carinas specialitet! Alltid lika vackert och stämningsfullt!



Förrätt med parmalindad getost i ugn. Underbart gott...



...liksom varmrätten - rosastekt lamm med rostade grönsaker, chilichokladsås och smördegsinbakade rödbetor!
Himmelskt!
Till efterrätt blev det Tiramisu' och knäckpaj, inte fy skam det heller...

Sedan blev det filmfrågor och en hård match mellan lag 1 och lag 2 som vårt lag obegripligt nog förlorade...trots diskret googlande på mobiltelefonerna..;D



Slutet gott - allting gott!
Snipp snapp snut, då var året slut!!
Hej och välkommen 2011!!!