Det drar ihop sig till advent minsann, och det är inte utan att man får lite prestationsångest.
Nu ska det mysas med ljus i vårt hus, glögg och pynt och röda gardiner.
Det ska bakas, och städas och stökas.
Och pysslas.
Till och med Maken blev gudbevars lite pysselsugen häromkvällen, och ropade glatt till övriga familjen att göra honom sällskap vid köksbordet för en stunds kvalitetssamvaro under lättsamma former.
Tonårsbarnen hörsammade kallelsen genom att snabbt fly ut ur huset med diverse nödlögner som svepskäl.
Det var pojkvänner som skulle besökas och elgitarrer som skulle spelas och det ena med det andra som uppenbarligen ansågs viktigare än myspysselkväll i trivsam gemenskap med sina dagars upphov.
Som den milda, goda hustru jag är skyndade jag raskt till köket, där Maken redan hade dukat fram allt man behöver för en riktigt lyckad pysselkväll i glädjens tecken:
* 1 sax
* 1 tomt mjölkpaket
* 1 trasig skrivare
* 1 trasig tonerkassett
* 1 tom (men i övrigt möjligen hel?) tonerkassett
* 1 oändligt tålamod
Alltså: inga flörtkulor, inget silkespapper, inga tomma toarullar och inte en knäckform så långt ögat når.
Vi snackar Manligt Machopyssel.
Med en touch av desperation i tonen.
Eller tonern, snarare.
Det var nämligen den som var problemet. Skrivareländet hade nämligen några dagar tidigare, på det envetna sätt som bara tekniska produkter kan, deklarerat att tonern var slut, varpå en ny kassett inköpts från det företag på nätet som enligt egen utsago har ALLT till din skrivare.
En sanning med modifikation, skulle det visa sig.
Möjligen har dom allt till DIN skrivare. Men uppenbarligen inte till vår.
Maken är dock inte den som låter sig nedslås av såna banala motgångar.
Lite fingerfärdigt pyssel är nog allt som behövs, resonerade vi optimistiskt och hipps vipps hade ett hörn av mjölkpaketet förvandlats till en behändig liten tratt genom vilken tonerpulvret från den nyinköpta, odugliga kassetten hälldes tillbaka i den gamla, tomma kassetten som tidigare suttit i den numera obrukbara skrivaren.
Ni kan inte tro så mycket svart pulver som ryms i en tonerkassett.
Massor, kan jag lova er.
Det blir svart på bordet och på golvet och på händerna.
Och sen när man fyllt på och spillt ut färdigt så fungerar det givetvis inte i allafall.
Då städar man upp, tvättar av sig och kastar bort alltihop, precis som man brukar göra med smaklöst flörtkulepyssel och trista smällkarameller.
Därefter tänder man några värmeljus, dricker lite glögg och lutar sig tillbaka i soffhörnet.
Och beställer en ny skrivare.
