...har passerat i slöhetens tecken.

Farsdag gjorde inte mycket väsen av sig här i huset.



Vinkade lite uppåt den blå himlen där min egen pappa numera befinner sig sedan snart sjutton år tillbaka.
Hoppas han har bott in sig nu, och funnit sig tillrätta där uppe bland de andra änglarna. Det är jag förresten säker på, han var nämligen särdeles lätt att komma överens med, min far. Och är det nåt som behöver fixas och lagas där uppe kan dom vara säkra på att han rycker in och ställer upp.
Lite trist att inte kunna bjuda honom på tårta förstås, det hade varit trevligt.
Kram på dej, pappa i himlen. Jag saknar dej fortfarande och kommer alltid att göra det.

Barnens pappa behagade inte heller hålla sig hemmavid på högtidsdagen, utan sitter i skrivande stund i en hyrbil tillsammans med ett knippe jaktkamrater på väg hem från skogsäventyr i Frankrike. Färden hemåt började tiiidigt i morse runt fyrasnåret och för sådär en timme sedan meddelades det att de precis hade korsat Öresundsbron.
Skönt. Bara sisådär en tvåhundra mil kvar då, innan han landar på kudden här bredvid.


Det har varit ruskigt tomt på den där kudden.
Nio långa dar har han varit borta, så det är banne mig på tiden att han kommer hem igen.
Dessutom påstås det från initierad källa att det har inhandlats ädla drycker av alla de slag, men med tanke på att själva jakten lämpligt nog gick av stapeln i Champagnedistriktet så kan man kanske hoppas på lite bubbel i bubbelbadkaret i morgonkväll...?


Grattis på Farsdag, Älskling! Och välkommen hem!!!