djupt & ytligt - goda råd & bad attitude...
Jag tycker om att läsa dödsannonser.
Gillar att läsa om långa, strävsamma liv.
Gråter några tårar över tragiska livsöden och hastig bortgång i unga år.
Berörs av vackra dikter och kärleksfulla häsningar.
Döden är ju trots allt en oundviklig del av livet.
Är jag konstig?
Ja, du är nog lite konstig. Jag gör nämligen likadant och jag tror inte jag är riktigt normal:)
du vet att du är underlig! ;) Finsk karg film och dödsannonser, klart du är annorlunda! :D :D
Döden tar ju ändå oss alla!
Konstig? Ja. Men inte ovanligt alls... Många gör så. Jag , till exempel. Och jag är inte ens konstig ;-)
Kram
Nä jag brukar också läsa sådant och tänka: åh tänk om det var jag som förlorade denne Bengt... Och blir massa tårögd!
haha!!
sv: nöten var gudomligt go - nog bara för att den hade bosatt sig i papperskorgen ett tag.
Du är inte konstig alls, jag frossar och snyftar på helgerna åt dödsanonserna i DN...lite sjuka är vi kanske ändå!
Lilleman på bilden är inte en grandis utan en blandras av Weimaraner och DA
Döden kan ju faktisk vara både fint, vackert och efterlängtat, så jag tycker som dig.
Ja, det är halva nöjet med mitt radioprat, alla dessa gripande levnadsöden !! Ha en bra fredag ! :)
SV: Skönt att vara i så gott sällskap, i alla fall!!
Det verkar vanligare än jag trodde!
För vi kan väl inte vara helgalna allihop, va?
Eller kan vi?
