Det är konstigt med hår, i allafall mitt. Det kan kännas rätt okej ända fram tills situationen plötsligt blir akut.

Eftersom jag inte vet i förväg när detta ska inträffa hinner jag mycket sällan beställa tid på salong som vanligt folk utan sätter mitt hopp till Drop In.
Igår blev det akut, risigt och frissigt och ohanterligt.
Alltså passade jag på när jag vandrade the streets of Örnsköldsvik, slank in på första bästa ställe och fick tid direkt! Ödet, helt enkelt.
En frisörelev tog sig an mitt fall, försäkrade mig om att en riktig frisör skulle titta igenom resultatet efteråt.
Fine, jag är inte ängslig. Övning ger färdighet. Dom får träna på mig.
Och billigare blir det också, väste snåltarmen.

                                                                    

Det var inte fråga om något frisyrbyte, en uppfräschning bara. Kapa topparna och klippa upp. Är inte redo för kortklippt, så jag behåller det axellångt tills vidare.
Och tjejen jobbade på, flitigt och koncentrerat. Under total tystnad, vilket var vilsamt (med tanke på nattsuddandet kvällen innan) men ovanligt (med tanke på hennes yrkesval.) Hon kammade och kammade och mätte och jämnade till och klippte i luften (såg det ut som i allafall) och kammade lite till innan hon äntligen var klar.
Mycket noggrann, duktig tjej, med beröm godkänd av både mig och handledarinnan.
                                                                              
                                                                        
Men sen skulle det stylas.
Ville jag ha det på något särskilt sätt?
Eftersom hon var så duktig och för att visa mitt förtroende sa jag som jag brukar.
-Gör precis som du vill, det blir säkert bäst!
                                                                          
Och det gjorde hon.
Hon valde platt. Riktigt, riktigt platt.
-Brukar du platta? undrade hon glatt.
Nej. Jag brukar inte platta. Aldrig. Mitt hår är mycket men inte platt.
-Kul att prova nåt annorlunda, då va?
Jag log ett blekt men tillmötesgående leende. Hade sagt A och B. Bara att vänta och C.
                                                                            
                                                                           
Tänk Morticia i Familjen Addams. Svart och Rakt.
Eller japansk skräckfilm. The Grudge. Som den besatta flickan i the Grudge. Har bara sett omslaget, och det räcker.
Betalade 250 kronor, tackade och gick.

Tröstar mig med att det kunde ha varit värre. 


                                                                             
 Och att det finns en enkel lösning på problemet...