Livets små förtretligheter
Ibland är tingen emot en utan att man förtjänat det.
Dom där små, små sakerna som irriterar en men som det inte är lönt att bli arg för.
Som när änden på tejprullen har försvunnit spårlöst och inte låter sig hittas trots att man klöser och klöser...
Och när man nästan, nästan når den där grejen längst in på översta hyllan men tvingas inse att man är en ynka centimeter för kort...
Överfulla pärmar som öppnar sig av sig själva och kräks ut innehållet över en, och när man samlat ihop och rensat ur och ska in med det i pärmen igen så passar plötsligt inte hålen...
Gladpack. Den där plasten som varken går att riva eller få att sitta kvar har då aldrig gjort mej glad i allafall...
När man sitter på toa, har gjort både det ena och det andra och upptäcker att papperet är slut...
Det är sånt som stärker en som människa.
Synd bara att det också driver en till vanvett...
