Alltså.
Jag ber om ursäkt för att jag är lite sen, men det var både dimma och motvind större delen av vägen.
Regnar gör det också, katten är våt och ilsken och det är inte utan att kärringen börjar bli det också!
Kartan blåste all världens väg redan en bit norr om Örnsköldsvik, så sedan dess har jag flugit mest på känsla.
Det har dess värre visat sig att jag tydligen är rätt så okänslig, för nu vete katten var jag har hamnat...

Marken är brun och fullständigt kal, utan minsta tillstymmelse till växtlighet.
Det sviktar lite underligt under fötterna när jag går, men eftersom bränslet i kvasten har tagit slut är jag så illa tvungen att ta mig fram till fots. Inte en människa har jag sett heller, så det är väl troligt att jag är på fel ställe och har flugit alldeles åt helskotta.

Typiskt! Så fort man försöker ha lite roligt...

Jag klättrade upp på den högsta kullen för att få bättre överblick, och på vägen dit fick jag gräva mig genom nån sorts vit, tjock, kletig smörja som jäste ut ur klippskrevorna och när jag äntligen kom upp på toppen låg det ett tunt lager snö kvar där, trots att jag befinner mig så långt söderut.
En ö verkar det vara i allafall, eftersom det är vatten på alla sidor.
Det konstiga är att vattnet är vitt istället för blått.
Det ser nästan ut som mjölk.
Undrar om jag vågar smaka?
Tja. Vad har jag att förlora, strandsatt som jag är på en skum ö mitt ute i Ingenstans.
Hmmm.
Det smakar som mjölk.
Det ÄR mjölk!! VARM mjölk!!
Finns det någon som vet var jag är??
Någon som kan hjälpa mig att hitta hem??

Jag har tagit ett flygfoto som kanske kan vara till hjälp.
Hoppas att ni känner igen det.



Vad tror ni?
Är det Blåkulla?

Och i så fall - Var tusan håller NI hus???!