Dataproblemet finnes icke mer, ty det hava självläkt under natten, som jag så vist (av bitter erfarenhet) förutspådde.

Det är ett mysterium men icke desto mindre ett MIRAKEL!!

...som jag sa till teknikern som smart nog ringde upp igen INNAN han skulle till att rycka ut till undsättning med akutväska och påslagna sirener...
Vem kunde väl tro att en enda pytteliten urdragen sladd skulle ställa till så mycket besvär?

Helsicke.
Skammens rodnad pryder mina kinder.
Här har jag lyckats med konststycket att inbilla supporten att vi har en helt unik teknisk lösning som inte finns någonstans i landet för övrigt. Dom kunde knappt tro att det var sant att vi hade utrustats med så undermåliga grejor - och det var det ju inte heller...
Jag har lyckats få en postombudsansvarig att gå i taket över att supporten inte hade installerat rätt saker hos oss från början. Jag har fått upprepade samtal från postcenter som bekymrat undrar hur det egentligen går för oss stackare som blir lämnade i sticket av den knäppa supporten som inte begriper sig på problemet.
Vi har fått oss tillskickat ett nytt tangentbord från en upprörd medmänniska i Umeå som läst lusen av supporten å våra vägnar, då han tyckte att vi inte fått tillräcklig hjälp.

Jag blir nästan rörd över all välvilja och uppmärksamhet.
Herregud vad det händer saker när jag rycker i några trådar...
I synnerhet när det är FEL trådar jag rycker i.

Till mitt försvar:
Jag har aldrig skyllt på supporten.
Jag vidhåller att det var en trevlig kille jag pratade med, som gjorde vad han kunde för att hjälpa mig. Fast hade han ställt lite bättre frågor hade problemet antagligen uppdagats tidigare.
Jag är trevlig när jag ringer för att be om hjälp.
Det ÄR många sladdar! Det ÄR trångt och svårt att se var dom går!

Och det var faktiskt jag som till slut hittade felet.
Även om det väl förmodligen var jag som ställde till det redan från början...